Rastlös & tankspridd.
Philip åke precis och jobbade... Nu har man ingen att prata dumheter med.
I alla fall ingen som man kan ringa kl. 11 på kvällen. Det är aldrig så poppis.
Jag vill komma ner i varv... känna av mig ledighet.
På den tiden då jag hde sommarlov tog det mig cirka 2-3 veckor innan mina nerver hade lugnat sig och jag kunde njuta av min ledighet. Denna gången har jag inte så mycket tid!
Jag har 1 vecka på mig att varva ner... Hur känns det att ha tidspress på mig att ha semester?
"Varva ner, men fort!"
Sjukligt.
Jag har börjat drömma igen.
Dom där drömmarna som gör att man vaknar med magknip.
Det handlar oftast om saker jag gjort... eller borde ha gjort.
Kanske borde gjort annorlunda...?
Och det finns ju bara en figur som spökar. En enda som aldrig kommer lämna min själ.
Det finns bara en som jag kallar för Du, för Du vet vem du är, och att du aldrig kommer sluta finnas hos mig.
Du har hört det förut. Mina drömmar där du dyker upp och försvinner lika snabbt.
Alltid är det något tragiskt som händer, antingen för dig eller mig.
Jag vill kunna typa budskapet. Vad är det jag ska göra?!
Det är dyrt att ringa dig och fråga, så tyvärr. Annars hade det inte varit så svårt.
Du sa att du skulle höra av dig... Men sen vet ju inte jag hur bra du är på att höra av dig till alla andra.
Fanns ju säkert en bra anledning till dina planer.
Jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig.
Jag hoppas att jag finns hos dig med, i alla fall ibland, i förbigående.
Ta det försiktigt med dina mini-hästar eller giraffer!
Jag saknar dig.
