Något att leva efter.

Jag får ofta kedjebrev av alla olika slag.
Det kan vara allt från evig kärlek till evig otur.
Ofta finns det inget vettigt bakom dem och inget stor mening med dem heller.
Men ibland... bara ibland så kommer det ett brev som får mig att haja till.

Det kom ett idag av detta exemplar.
Inte för att jag kommer skicka det vidare, men det fanns några kloka ord i det som finns mig att tänka.
Kanske några livsord som man kan tänka på i sin vardag.

Här är några av dem:

1. "Tro inte på allt du hör, spendera inte allt du får och sov inte så mycket som du skulle vilja... "

2. "Tala långsamt men tänk snabbt... "


3. "Le när du svarar i telefon, den som ringer hör att du ler"

4. "Tro på människor, men lås alltid din bil..."


5. "Om du tjänar mycket pengar, placera dem för att hjälpa andra medan de fortfarande lever... "

6. "När du blir gammal minns det som varit, då kan du njuta av det en andra gång... "

7. "Öppna din famn för ombyten/förändringar,

men släpp inte på dina värderingar..."


Visst tänker man lite extra på sig själv och hur vardagen ser ut?
Att man lämna sin sittplats åt damen på bussen.
Att inte ignorera barnen som vill sälja dig en majblomma.
Att vara tålmodig åt den nya killen i kasan.
Så himla lätt... Så himla enkelt.
Och det gör så mycket på sig!

Jag hade faktiskt ett sådant "moment" för ca. en månad sedan.
Vi stod på centralstationen i Malmö efter vi hade kommit hem från Hultsfred.
Jag hade mer eller mindre hållit mig hela vägen och var tvungen att gå på toa.
På toaletten tar dom 5kr för ett toabesök.

Framför mig i kassan stod en japansk kille. Han hade precis kommit dit efter ha landat på Kastrup.
Och uppenbarligen var otroligt kissnödig. Men han hade ingen växel.
Han hade svenska pengar men bara i stora valörer.
Tjejen i kassan frågade om han hade danska mynt eller några andra mynt.
Det hade han inte. Han hade precis landat från Japan.
Så han blev nekad att få lov att gå på toa.
Jag som hade en tia i min hand erbjöd så klart att betala för killens toabesök.
Och han blev så glad.

Det kändes verkligen som en god gärning.
Något så litet gjorde någon annan så glad.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0