Två dagar på Sofiero.
Jag har nu i två dagar jobbat som säkerhetsvakt på Sofiero i Helsingborg.
I onsdagskväll var det Kent och Håkan Hellström som stod på scen.
På Torsdagen var det Paul Potts och Linda Lampenius.
Men vi kan börja med onsdagen.
Jag skulle börja med att stå i ingången för att kolla folks väskor.
Vilket inte gick så där rysligt bra...
När vi öppna grindarna stormade minst 80 galna småflickor in utan att kunna bli kollade.
Dom till och med sprang ner en vakt!
Sen blev det lite lugnare med hysterin...
Dock när alla 5000 personerna var inne kunde vi gå iväg med 4 sopsäckar med sprit som dom inte fick ta med sig in.
Mindre smart kanske?
Håkan var supertråkig... Helt galet tråkig.
Men han är ju ingen kille som jag skulle få för sig att lyssna på vilket fall som.
Showen var ingen större hit och han lät lika gräslig som vanligt.
Mycket lovande.
Sen kom Kent på.
Och med ett minne av förra Kentkonserten, som inte hade varit så där rysligt bra.
(För man kan inte lita på att ljusshowen gör hela jobbet i 2 timmar!)
Så var detta förvånardsvärt bra!
Ruskigt bra om jag får säga det själv.
Jag gillar Kents gamla låtar för att jag har så ruskigt många minnen från dem.
Och det var väldigt roligt att få höra låtarna, framföras med en riktigt bra show.
Inte nog med det skojade dom mycket med publiken.
Det är alltid roligt med mycket publikkontakt.
Dom blev inte sura heller när ett gäng tjejer började kasta sockerbitar på dem under låten som heter just "Socker".
Dock efter konserten började vårt jobb på riktigt!
Jag fångarna minst 4 tjejer som skulle försöka smyga in backstage för att prata med Kent.
Det gick inte så där galet bra...
Men roligt var det att jaga folk i buskarna!
Kvällen blev lång och jag var inte hemma i sängen igen förrän halv 4 på morgonen.
På torsdag kväll var det dax igen att ställa sig vid ingången och kolla väskor.
Dock på ett mycket (mycket!) äldre sällskap.
Det var slutsålt och 7000 personer skulle komma igenom.
Ett jävla tempo var det som gällde, för vi hade bara 1½ timme på oss!
Dock gick det inte lika smidigt som kvällen innan.
När jag berättade att dom inte fick lov att ha ölbukar eller vinflaskor med sig in på konserten blev det ett jävla liv!
Jag blev hotad till höger och vänster av äldre damer och herrar som inte fick lov att ha sina två ölbukar med sig in.
Någon tyckte att detta var värre än Ryssland. Vissa tycket att "Dom var faktiskt inte småbarn".
Ibland kunde jag hålla masken, men iband sprack det för mig.
På kommentaren: "Det är faktiskt inte småbarn som ni har att göra med"
Svarade jag: "Så du påstår att all kiminalitet i Sverige begås av personer under 25?"
Jag gick inget svar...
Men jag fick ha en maffig ordningvakt bredvid mig resten av kvällen.
Hur kan äldre männsikor bete sig på det här viset?
Hur ska vi kunna resperktera äldre männsikor då det är dom som beter som småglin!?
Det var inget som helst problem med gästerna till Kent dagen innan, då snittåldern låg på 20 år.
Men när snittåldern ligger på 50-60, då behöver jag ha en ordningvakt bredvid mig!
Så sjukt löjligt!
Och när man berättar för dem att det står klart och tydligt på baksidan av deras biljett vad som får lov att medtagas och inte, så får man till svar: "Den lilla texten läser man ju inte!"
Amen det är ju inte mitt problem att du är lat!
Usch så arg jag var...
Och ändå fortsatte man att hålla masken och ge dom trevliga gästerna ett leende.
Till sist var kön äntligen slut och jag skulle befinna mig backstage.
Efter ungefär halva konserten blev jag grymt kissnödig, så jag kallde til mig en ersättare och sprang till Baja Majorna.
Där var det upptaget... Fan också!
Jag stod och hoppade några minuter, till sist öppnas dörren, och till min stora lättnad.
Men vad jag inte hade räknat med var Vem det var som gick ur Majan.
Det var självaste Paul Potts!
Han log vänligt och höll upp dörren för mig.
Vilken gentleman!
Så nu har jag delat Baja Maja med Paul Potts, vilken merit!
Så ännu en kväll var över och det skulle bli skönt att komma hem.
Den kvällen gick det fortare att komma hem för det var inga galna tanterna med rullatorer som smög i buskarna.
Så ännu en lång bilresa senare hoppade jag i säng vid halv 3.
Fortfarande småleende med minnet att jag hade delat Baja Maja med Paul Potts.
I onsdagskväll var det Kent och Håkan Hellström som stod på scen.
På Torsdagen var det Paul Potts och Linda Lampenius.
Men vi kan börja med onsdagen.
Jag skulle börja med att stå i ingången för att kolla folks väskor.
Vilket inte gick så där rysligt bra...
När vi öppna grindarna stormade minst 80 galna småflickor in utan att kunna bli kollade.
Dom till och med sprang ner en vakt!
Sen blev det lite lugnare med hysterin...
Dock när alla 5000 personerna var inne kunde vi gå iväg med 4 sopsäckar med sprit som dom inte fick ta med sig in.
Mindre smart kanske?
Håkan var supertråkig... Helt galet tråkig.
Men han är ju ingen kille som jag skulle få för sig att lyssna på vilket fall som.
Showen var ingen större hit och han lät lika gräslig som vanligt.
Mycket lovande.
Sen kom Kent på.
Och med ett minne av förra Kentkonserten, som inte hade varit så där rysligt bra.
(För man kan inte lita på att ljusshowen gör hela jobbet i 2 timmar!)
Så var detta förvånardsvärt bra!
Ruskigt bra om jag får säga det själv.
Jag gillar Kents gamla låtar för att jag har så ruskigt många minnen från dem.
Och det var väldigt roligt att få höra låtarna, framföras med en riktigt bra show.
Inte nog med det skojade dom mycket med publiken.
Det är alltid roligt med mycket publikkontakt.
Dom blev inte sura heller när ett gäng tjejer började kasta sockerbitar på dem under låten som heter just "Socker".
Dock efter konserten började vårt jobb på riktigt!
Jag fångarna minst 4 tjejer som skulle försöka smyga in backstage för att prata med Kent.
Det gick inte så där galet bra...
Men roligt var det att jaga folk i buskarna!
Kvällen blev lång och jag var inte hemma i sängen igen förrän halv 4 på morgonen.
På torsdag kväll var det dax igen att ställa sig vid ingången och kolla väskor.
Dock på ett mycket (mycket!) äldre sällskap.
Det var slutsålt och 7000 personer skulle komma igenom.
Ett jävla tempo var det som gällde, för vi hade bara 1½ timme på oss!
Dock gick det inte lika smidigt som kvällen innan.
När jag berättade att dom inte fick lov att ha ölbukar eller vinflaskor med sig in på konserten blev det ett jävla liv!
Jag blev hotad till höger och vänster av äldre damer och herrar som inte fick lov att ha sina två ölbukar med sig in.
Någon tyckte att detta var värre än Ryssland. Vissa tycket att "Dom var faktiskt inte småbarn".
Ibland kunde jag hålla masken, men iband sprack det för mig.
På kommentaren: "Det är faktiskt inte småbarn som ni har att göra med"
Svarade jag: "Så du påstår att all kiminalitet i Sverige begås av personer under 25?"
Jag gick inget svar...
Men jag fick ha en maffig ordningvakt bredvid mig resten av kvällen.
Hur kan äldre männsikor bete sig på det här viset?
Hur ska vi kunna resperktera äldre männsikor då det är dom som beter som småglin!?
Det var inget som helst problem med gästerna till Kent dagen innan, då snittåldern låg på 20 år.
Men när snittåldern ligger på 50-60, då behöver jag ha en ordningvakt bredvid mig!
Så sjukt löjligt!
Och när man berättar för dem att det står klart och tydligt på baksidan av deras biljett vad som får lov att medtagas och inte, så får man till svar: "Den lilla texten läser man ju inte!"
Amen det är ju inte mitt problem att du är lat!
Usch så arg jag var...
Och ändå fortsatte man att hålla masken och ge dom trevliga gästerna ett leende.
Till sist var kön äntligen slut och jag skulle befinna mig backstage.
Efter ungefär halva konserten blev jag grymt kissnödig, så jag kallde til mig en ersättare och sprang till Baja Majorna.
Där var det upptaget... Fan också!
Jag stod och hoppade några minuter, till sist öppnas dörren, och till min stora lättnad.
Men vad jag inte hade räknat med var Vem det var som gick ur Majan.
Det var självaste Paul Potts!
Han log vänligt och höll upp dörren för mig.
Vilken gentleman!
Så nu har jag delat Baja Maja med Paul Potts, vilken merit!
Så ännu en kväll var över och det skulle bli skönt att komma hem.
Den kvällen gick det fortare att komma hem för det var inga galna tanterna med rullatorer som smög i buskarna.
Så ännu en lång bilresa senare hoppade jag i säng vid halv 3.
Fortfarande småleende med minnet att jag hade delat Baja Maja med Paul Potts.
Kommentarer
Postat av: inthemake
Ahhh vad ska man säga...den äldre varianten trodde tydligen att dom skulle på picknick..medans den yngre är vana vid vad man får och inte får på konsert tydligen...åh är du inte påväg upp mot mina hemtrakter förresten? ;)
Trackback
