Att var hög på Björn Ranelid.
I lördags kväll begav vi oss, Simon och jag, till Mariakyrkan i Ystad för att lyssna på Björn Ranelid's tankar om livet och att delaktighet.
Jag som inte visste mycket om Björn före jag träffat Simon har ju fått plugga lite om honom, kollat många youtube-klipp och läst artiklar och böcker.
Så denna lilla föreläsning, som vi kan kalla det, var planerat av kyrkans temavecka om samhörighet och delaktighet. Och ett inslag var att lyssna på den ljuva stämman från Björn Ranelid.
En sjukt bra idé! Så 10 000 solar till Ystads församling för detta!
Jag hade ju lite kontakter genom folk som jobbar i kyrkan, så därför lyckades jag få utmärkta platser till mig o Simon längst fram. Det kunde ju inte bli bättre!
Björn kom in bara 1 minut innan han skulle börja tala och såg minsann lite svettig ut. Han hade fått punktering på Jaguraren, så han var tvungen att byta däck mitt på Österlen den stackaren. Men på plats var han i alla fall och tog sig bara några enstaka minuters vattenpaus innan han satte igång.
Det är rasande tempo som han levererar en rad metaforer, fraser och hans egna hemmasnickrade ordspråk.
Han talar till alla som sitter i bankraderna och jag tror inte någon av de 300 besökarna i kyrkan kände sig utanför. Han talade om sitt liv, sina erfarenheter och sina böcker. Men också om sina upplevelser, människor han mött och historier han hört.
I en både ganska lång och kort timme talade han och jag ville aldrig sluta lyssna.
Det är en ström av ord som uppfattas som ljuv musik. Det finns så mycket karisma i den karlen så det nästan sprutar ur öronen på honom. Och det han säger är ju så sant.
Han vågar säga vad han vill och precis vad han tycker. Han är ju en jävel på statestik och den visar han mer än gärna, vilket också gör hans tal så mycket mer än bara tomma ord.
"Bär ditt barn som den sista droppe vatten."
Det är en av hans egna fraser och ett ordspråk som till fans har tatuerat in på sin kropp.
Detta berättar han med stolthet och påpekar att han suttit i en TV intervju med Jan Gillou, då Jan hade kommenterat på just detta citatet: "Hade man burit den sista droppe vatten så hade man ju druckit den."
Björn hade så svarat: Ja, är du så dum att du inte förstår att det är ett ordspråk och inget man ska bokstavligt, så är det kanske inte så konstigt att ingen har tatuerat in någon du har skrivit."
Helt underbart!
Björn får stående applåder och det märks att han fortfarande blir generad.
Det verkar som han aldrig kommer vänja sig vid hur älskad han är.
Jag står i kö länge länge och bli omkullknuffad av alla stirriga småkåta kärringar som ska dit först. Alla ska ha 2-3 böcker signerade och helt till hela familjen! Jag bara suckar och låter de hållas. Det är pinsamt att se.
Men tålamodet betalde av sig och där står jag till sist, med min bok i famnen, och har honom nästan helt för mig själv. Han skriver i min bok och vi talar lite om tatueringar och Gud.
Jag går hem på rosa fluffiga moln.
Här är den bok jag köpte av honom och hans väldigt originella signatur:
Jag som inte visste mycket om Björn före jag träffat Simon har ju fått plugga lite om honom, kollat många youtube-klipp och läst artiklar och böcker.
Så denna lilla föreläsning, som vi kan kalla det, var planerat av kyrkans temavecka om samhörighet och delaktighet. Och ett inslag var att lyssna på den ljuva stämman från Björn Ranelid.
En sjukt bra idé! Så 10 000 solar till Ystads församling för detta!
Jag hade ju lite kontakter genom folk som jobbar i kyrkan, så därför lyckades jag få utmärkta platser till mig o Simon längst fram. Det kunde ju inte bli bättre!
Björn kom in bara 1 minut innan han skulle börja tala och såg minsann lite svettig ut. Han hade fått punktering på Jaguraren, så han var tvungen att byta däck mitt på Österlen den stackaren. Men på plats var han i alla fall och tog sig bara några enstaka minuters vattenpaus innan han satte igång.
Det är rasande tempo som han levererar en rad metaforer, fraser och hans egna hemmasnickrade ordspråk.
Han talar till alla som sitter i bankraderna och jag tror inte någon av de 300 besökarna i kyrkan kände sig utanför. Han talade om sitt liv, sina erfarenheter och sina böcker. Men också om sina upplevelser, människor han mött och historier han hört.
I en både ganska lång och kort timme talade han och jag ville aldrig sluta lyssna.
Det är en ström av ord som uppfattas som ljuv musik. Det finns så mycket karisma i den karlen så det nästan sprutar ur öronen på honom. Och det han säger är ju så sant.
Han vågar säga vad han vill och precis vad han tycker. Han är ju en jävel på statestik och den visar han mer än gärna, vilket också gör hans tal så mycket mer än bara tomma ord.
"Bär ditt barn som den sista droppe vatten."
Det är en av hans egna fraser och ett ordspråk som till fans har tatuerat in på sin kropp.
Detta berättar han med stolthet och påpekar att han suttit i en TV intervju med Jan Gillou, då Jan hade kommenterat på just detta citatet: "Hade man burit den sista droppe vatten så hade man ju druckit den."
Björn hade så svarat: Ja, är du så dum att du inte förstår att det är ett ordspråk och inget man ska bokstavligt, så är det kanske inte så konstigt att ingen har tatuerat in någon du har skrivit."
Helt underbart!
Björn får stående applåder och det märks att han fortfarande blir generad.
Det verkar som han aldrig kommer vänja sig vid hur älskad han är.
Jag står i kö länge länge och bli omkullknuffad av alla stirriga småkåta kärringar som ska dit först. Alla ska ha 2-3 böcker signerade och helt till hela familjen! Jag bara suckar och låter de hållas. Det är pinsamt att se.
Men tålamodet betalde av sig och där står jag till sist, med min bok i famnen, och har honom nästan helt för mig själv. Han skriver i min bok och vi talar lite om tatueringar och Gud.
Jag går hem på rosa fluffiga moln.
Här är den bok jag köpte av honom och hans väldigt originella signatur:
Fotovärlden är galen!
Men också otroligt spännande!
Den här killen, som jag misstänker är ryss, har en otrolig kunskap inom fototeknikens värld och har lyckats att bygga en macrolins alldeles själv!
Inte illa att sätta på sitt CV...
Han klipper och klistrar av två Canon originalobjektiv för att skapa sitt macroobjektiv. Otroligt fascinerande hur han vet exakt vilka slappar han ska klippa, exakt var han ska skära och vad som behövs för att fånga ljuset på det sättet.
Bara att få se ett "öppet" objektiv, alltså utan alla skal och skyddsanordningar är ju bara det superhäftigt!
Sen är ju killen ett geni när det kommer till att filma hela processen.
Filmen är ju ett konstverk i sig.
Film nummer 1 är hur han bygger linsen och film nummer 2 är när han provar den i verkligheten.
Ett sådant objektiv skulle kosta cirka 5-6000kr till min Olympus, så att snickra ihop ett själv är nog ganska ekonomiskt.
