RedLacuna!

Jag har klagat de senaste måanderna på att jag får alldeles för lite sömn och att jag måste få sova mer!
Men nu har jag vänt på dygnet... går och lägger mig kl.3 på morgonen och går inte upp förrän halv 1!
Vad är det för jävla liv?
Jag måste ha ett jobb! jag pallar inte med detta...
Jag måste finna en dygnsrytm som funkar annars kommer jag bli galen.
Jag känner mig liksom skyldig att jag bara går hemma och pillar naveln hela dagarna...
För jag har aldrig varit arbetslös sen jag fick lov att börja jobba! Dock så kan jag ju skylla på att jag går i skolan och har faktiskt inte haft tid att ha ett arbete under tiden. Men nu är det nog hög tid att skaffa sig ett.
Men då frågar sig min lata skalle; Är det lönt att skaffa jobb innan jul?
Varför inte njuta av julen och skaffa jobb efteråt?
Varför i all världe tänker man så?!
Jo... jag erkänner... jag har blivit lat!
Jag måste, för första gången, sätta upp nyårlöften så jag kan radikalt förändra mitt liv!
Att jag måste röra på mig mer... Sluta äta så mycket choklad... Skaffa mig ett jobb....
OCH jag MÅSTE skaffa mig en lägenhet inom kort! Jag pallar inte längre...
Då kommer ju den stora frågan; Vart ska jag få pengar till hyran?
Jaha.... där sprack den tanken...
Men kan man inte säga att jag måste få börja någonstans?
Att flytta kanske gör att jag får allt annat på sin plats? Att det andra kommer automatiskt efter det?

Usch jag vet inte...
Men det känns som om jag måste göra något innan jag går under och aldrig går ut igen...