RedLacuna!

Allt har runnit över i klassen.
Det är allt från missförstånd till svartsjuka o skitsnack!
Jag fattar inte hur allt kunde gå så fel!

Men igår hoppades vi på att få reda ut det.
Alla satte sig ner och pratade... Vissa pratade mer än andra, men alla fick nog någonting sagt om saken.
Och jag har mina misstankar om vad som kan ha gått fel...
Vi är ganska lika varandra allihopa!
Och det enda som är dåligt i en grupp med många personer som är lika är för många ledare...
Vi är en tjejklass på 8st där minst 5 är ledare! Det kan ju bara gå fel känner jag.
Jag själv är en ledare!
Därför tror jag att det har blivit en omedveten konkurans mellan oss, men egentligen inte var menad från början.

Det som kändes dumt i början var att alla började berömma varandra för olika saker... Och det var mest en person som fick mest beröm. Det är = Den personen är bäst i klassen!
Fast ingen egentligen har menat så, blev det så automatiskt!
Därför kom svartsjuka in i bilden, eller tvivel på sig själv mer eller mindre.
Många har nog fått en släng av tvivel på varför dom går den här kursen och vad dom egentligen vill ha ut av den.
Och kommer det bli som dom tänkt sig?

Men det värsta är kommentarer... Kommentarer som kan tolkas och misstolkas om och om igen...
Gruppen är så olika varandra och är i så olika ställen i livet. Och inte tala om deras bakgrunder!
Även om vi har saker gemensamt, så är vi så olika som man kan vara.
Men det vikigaste är att vi innerst inne vill vara vänner med alla...
Ingen vill med mening vara elak! Det är ju alltid en början...

Men någon som berört mig är att man inte får lov att visa att man är duktig!
Jag har fått sådanna fina chanser inom mitt yrke, och känner att det verkligen flyter på!
Men detta skäms jag för att berätta i min klass! för jag är rädd för att verka "vilja utmärka sig".
Utan jag har bara tagit emot alla fina ord och lagt dom inom mig... Utan att kunna fira det med mina klasskamrater!
För jag är rädd för vad dom kommer säga!
Vi började på ruta 1 och det känns som om vi ska följa varandra, och vara lika duktiga hela tiden. Ingen får lov att springa i förväg eller plugga och vara duktiga på sin fritid!
Men egentligen finns inte detta faktum... Det finns ingen som har velat att jag ska hålla käften om min framgång, utan tycker istället det är skumt och obehafligt att jag har smusslat med den. Eller att jag bara har berättat det för en person i klassen.
Så därför har allt bara blivit pannkaka av allt, för att ingen har öppnat munnen!

Det värsta är att detta har aldrig hänt i klass förut...
Vi är den första klassen på makeupstudion som har betett sig så här... Det så grymt pinsamt!
Och vi ska vara proffs! Bete oss som proffs! Men det har man inte sett skymten av...
Jag känner mig grymt generad gentemot min lärare, som haft fina kontakter med andra klasser.
Men denna klassen vill hon bara lämna och börja med nästa.
Att lämna ett sådannt intryck ger mig magsår!
Jag skäms så grymt mycket... Och jag som verkligen tyckte om min lärare!
Jag ville vinna hennes respekt! Jag ville visa att jag kunde!
För det betyder allt att få hennes fina ord! Ingenting kan väga upp mot det!
Även om hela klassen vara eniga o säger: Vilken snygg sminkning!
Så skulle det aldrig väga upp mot att Anne skulle säga det!
Det känns som om man missat sin chans hos henne... Missat att ge allt!
Att göra henne besviken är botten...

Men har det gått nedåt kan det förhoppningsvis bara gå upp...
Och jag hoppas allt kommer bli bra. Iaf bättre än vad det är nu...För jag orkar inte vara någon som man inte här!