Mina drömmar dödar mig.

Ja eller så kommer mina drömmar garanterat att döda dig!
För i natt kom den hemska nyheten till mig; du var död.
Ingen visste varför.
Ingen fick veta något.
Ingen fick se dig.
Och jag fick inte gå på din begravning...

Det gjorde så ont att jag inte fått träffa dig på så många år, och sen aldrig mer få se dig!
Jag tror jag lever lite på att jag en dag ska få träffa dig igen...
Eller jag hoppas innerligt att jag kommer få det i alla fall, att du inte hinner råka ut för en olycka innan du kommer fram. (Se där börjar "den negativa" prata igen...)
Det är tragiskt alltihopa... Att ens få sådanna ideér?
Eller det är bara jag som har ett manodepressiv hjärna...?

Men det jag ville komma fram till var... Att jag hoppas jag får se dig igen. (i levande form.)

Hör av dig så jag vet att du lever!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0