RedLacuna!

Det var min tredje dag på nya jobbet och jag fick för första gången träffa min andra chef.
(Det är ett par som äger allt, och jag har bara träffas "Frun" innan.)
Det första som hände var att jag fick en blåsning för det inte hade varit tillräckilgt städat sen kvållen innan, vilken jag var mycket väl medveten om. Men i och med min handledare inte har någon sorts av rutiner i sitt arbete är det sjukt svårt att hitta sina egna rutiner i hur allt fungerar!
Gör inte min handledare det så blir automatiskt att jag inte ser det heller.
Dock har jag jobbat inom branchen innan och vet vad som ska göras, och det berättade jag. Att jag är van vid rutiner och vet mycket väl vad som ska göras, och blev chockad när reste av personalen kan gå hem när det såg ut som det gjorde!
Det lyssnade han inte mycket på...

Sen drog han igång angående kassan, att den inte hade varit exakt kvällen innan heller.
Då menade jag på att kan inte min handledare hur man kollar av kassan rätt, hur ska jag kunna lära mig göra det?
(För det var nämligen hon som hade gjort fel när hon kollade kassan!)
Och nu vet jag exakt hur jag ska göra, så det kommer inte bli mer fel.
Då började han mjukna när han märkte att jag hade huvudet på skaft och var medveten om allt som hände runt om mig.
Kommentaren som:" Alla gör ju fel någon gång, även jag" kröp fram och jag kändes hur jag växte i självförtroendet.
Han fattade att jag visste vad jag pratade om.
Då tog jag även upp att personalen hade ingen aning hur de gjorde rent kaffemaskinen, och att den hade inte blivit rengjort ordentligt på över en månad!
Plus att de borde få lära sig hur man gör riktigt kaffe!
Det dom gör är pinsamt för en barista att se!
Jag får ont långt in i själen...
Helt plötsligt blev jag ansvarig för kaffedelen. Det kunde jag ju nästan ha räknas med...
Men inte mig emot! Nu vet jag att det går rätt till och inget annat.

Härligt att ha en chef som påminner om Chef Gordon Ramsey!
Men dom är alla mjukisar på insidan...