En händelserik torsdag!
Jag har ju helt glömt bort att berätta om vad som hände i torsdags!
Mycket händelserik dag måste jag säga...
Allt började med att Janne kom hit och skulle klippa sig!
Han skulle ju var fin inför inspelningen på Nasty Old People, som var igår! Han skulle spela Statiskt-nazist!
Därför rakade vi en bred tuppkam som man kunde lägga massa vax i så det blev lite Hitler-stuk på det...
Fast med en twist! Mycket stiligt...
Lämnade in min bil på service. Det skulle bara ta några timmar... Men den hemska sanningen slog mig hårt med en nota på 10 000:-! Inte roligt alls!
Och jag skulle inte få tillbaka den förrän måndag! Så vi fick låna en annan snygg ford som vi skulle åka till Göteborg i! Det var ju inte helt fel, i med den nya bilen var mycket nyare än min!
Sen bar det av till banken för att lösa lite pengar inför resan till göteborg!
Efter det sprang jag och fixa busskortet så jag kunde ta mig till inspelningen på eftermiddagen.
En liten sväng inom biblioteket för att kopiera diplom och arbetsprover för jag kunde lämna min ansökan som butiksansvarig på Make Up Store någon gång!
Sen hann jag klippa mig själv och promenera ner till stationen och hoppa på tåget mot Malmö!
Det skulle spelas in hångelscener idag på Rosengård!
Anna ville så klart att henne karaktär skulle känna sig fin inför sin älskade så hon fick en snygg make, fast med fjortis-style! Lilla skulle det vara! japp japp...
Men det var så klart förståligt när vi väl fick se vem hon skulle spela mot!
Killen såg fan ut som Jon bon Jovi! inte illa valt av regissören där...
Mitt under inspelningen får jag ett ruggigt sms.
Det är från Philip. Han skriver att han och pappa har varit med om en bilolycka och att han själv ligger på akuten och pappa är på röntgen!
Hjärtat i halsgropen!
Ringde så klart upp honom och han lät lite skakis.
De hade blivit pålörda av en tant i 50km/h bakifrån för hon pratade i mobil! (satans förbannade kärring!)
Pappa hade fått mest stryk... Han hade slagit i båda knogarna i instrumentpanelen så det blödde och hade ytterst ont i nacken och var illamående. Philip klarade sig undan med blåmärken.
Jag förklarde mig för regissören och hoppa på nästa buss till stationen och tåget hem!
Det är så mycket man hinner tänka innna man kommer fram!
Så jag försökte få tag i Mamma och Fanny som var på stallet... Men med mindre lycka.
Dock efter 1½ timme fick jag tag i dem och bad dom åka till sjukhuset.
När jag kom hem var Philip hemma. Det kändes skönt att se med egna ögon att han levde.
Allt var så overkligt!
Men de båda klarade sig utan några men... Pappa fick stanna hemma i några dagar för nackens skull.
Det är då man inser att man själv och de man älskar mest inte är odödliga, som man kanske vill tro.
