RedLacuna!

Det tar sin lilla tid att spela in film har jag märkt.
Ibland kan jag inte förstå hur lugna alla dom andra är...?! Jag kan bli jätteless på allt!
Igår satt jag till och med och somnade...
Att ta samma scen 5-6ggr sen ta den IGEN från 3 andra vinklar som tar lika många tagningar!
Detta innebär 15 tagningar för att en scen där "Tjejen går ut genom dörren" ska bli bra!
Så nu, efter 3 månaders slit, har vi kommit halvvägs in i filmen...
Det känns som förevigt...
Men något som gjorde mig gladare var att få se hur jävla snygg filmen blir!
Våran scenograf tar även bilder från alla setten och så där. Och det blir riktigt vackert!
Så kan man tycka att all möda är värt det!
Dock blev vi 2 man kort igår så jag fick mer att göra... agera skripta igen och hjälpa till med ljuset.

Något som oroa mig, möjligen i onödan, att vi spelade in mitt i centrala rosengård.
Detta är faktiskt något som jag kan vara riktigt rädd för!
Folk säger att det är diskriminerande, men helt ärligt?!
Hur mycket överfall, inbrott och bränder inträffar inte i rosengård?
Och när ambulansen och räddningskåren VÄGRAR köra dig länge, så är det befogat att vara rädd!

Värst var det väl när jag skulle gå till bussen själv på kvällen... De andra erbjöd sig att följa med mig som stöd.
Men jag vet att de skulle sprungit före mig om det skulle hänt något! Ha ha!
Så jag fick väl klara dig själv! Stor flicka jue...
Men jag klarade mig utan problem! Väntade på bussen i säkert 30sek. så jag hade marginal! he he!
Jag var väl mest rädd för väskan med allt smink... Det hade blivit ruskigt dyrt att ersätta allt...!

Men jag skickade ett meddelande till B-fotografen när jag satt på bussen:
Mission compleated! jag lever!

Han svarade:
Woho! Applåder från hela teamet!

Haha! dom är så underbara!