förundrad...
Jag blir så tanksåridd i mellanåt när det kommer till människor.
Jag förundras över deras ständiga underliga beteende.
Många gånger förstår jag inte alls hur folk tänker och resonerar. OM dom nu tänker över huvud taget...
Jag brukar kunna sätta mig in i folks olika situationer eller livsstilar. Det finna ju många sätt att tolka världen på... men så finns det dom... cirka 70% av vår befolkning som visst blev utan hjärnceller den julen.
Att det finns så egoisktiska männsikor som strävar på jorden är märkligt.
Det finns inget annat än dem som solen krestar kring och alla andra är undersåtar.
Detta fick jag uppleva idag... Denna person strålade av egosim så det dröp ur öronen på henne!
Och jag inte mer än att undra... Vad som gick fel?
Hur kom det sig att hennes mamma kunde utse henne till Drottning av Universum?
Tyckte hon att det skulle hjälpa ett litet flickebarn att få självfötroende?
Njaa... det tvivlar jag på.
Eller som Jessica så snyggt uttryckte sig:
"De" är bara vänner när det känner för det.
- Så sant som det var sagt.
Jag hoppas verkligen att en dag... En solig ljuvlig dag kommer världen att slå dom rakt i ansiktet med knytnäve!
För då... hoppas jag verkligen att de öppnar sina ögon och ser att det faktiskt finns andra människor i världen som faktiskt också har känslor.
Och nu menar jag inte sånna i 3:e världen o sånt, för den empatin verkar folk kunna ge mer än något annat!
Nä, utan människor runt om dig!
De kanske inte kommer ge dig blommor varje gång du har namnsdag. Det finns gånger då ingen FAKTISKT tänker på dig, även om du inte vill att det ska vara så, men tyvärr vännen så kommer dessa stunder och du kanske måste ta itu med det.
Jag ska faktiskt ägna en tanke åt de personer som lämnar ut tidningen åt en på morgonen på Malmö station!
De står där, i ösregn, och fryser och försöker se glada ut och erbjuder personer som går förbi en gartis tidning. Men det är inget tacksamt jobb när de inte ens kan ge utdelaren ett litet: Nej, tack.
Utan det bara stirrar rakt ut i luften och går förbi!
Detta är sorligt! Det skadar inte att ge männsikor en liiiten tanke... En liten uppskattning för deras arbete.
En litet Tack kan göra att de vill gå till jobbet närsta morgon igen. Eller att de kan stå ut med regnet den eftermiddagen.
Så kära kära männsikor på jorden, snälla sluta vara så förbannat egocentrerade!
