Motion!
Jag och Fanny var ute och promenerade igår kväll.
Lite för att motionera av oss all energi och prata lite skit.
Det mesta av vårt samtal handlade om vår kära släkt som vi (INTE!) tycker så mycket om...
Egocentriska människor som borde ha stryk... Ja... det gamla vanlig ni vet... hehe!
Men det är roligt att prata med henne för hon förstår.
Hon vet hur illa det verkligen är och kommer inte med kommentarer som: Men jag då!
Att det är "vår" sida. Den andre parten behöver inte bräcka en liksom.... utan vi ligger på samma nivå.
Jag möter ofta männsikor som inte förstår... I alla fall de få som berättar det för.... Och när man försöker berätta hur ont det gör, så ska de alltid lägga in: "Att deras farmor är död, min lever i alla fall fortfarande!"
Eller: "Du ska vara tacksam för att hon pratar med dig, för det gör inte min!"
Sorligt men sant...
Det där med släkt är så himla känsligt ämne. För familjen betyder mycket för oss alla tror jag... Men det är få som verkligen bryr sig innerst inne. Att man kanske får vårda den i mellanåt...
Näää nu ska jag inte sitta här och bli sentemental!
Men kanske en tankeställare?
