RedLacuna!

Vi har ännu inte hittat vårt drömboende.
Och det börjar kännas jobbigt.

Vi hade kunnat välja någon av de 4 lägenheter som vi sett tidigare. Men då hade jag inte varit särskilt lycklig.
Jag hade bara sett vad som måste göras vid. Och hade aldrig känslan att vara hemma.
Känna stillheten och ro i mitt eget hem.
Därför fortsätter vi leta.

Idag titta vi på en helt underbar lägenhet i centrala Ystad.
Sekelkiftslägenhet som vore en dröm att bo i!
Fyra meter till taket med strukatur. Enorma fönster med olika sorters mönstrat glas.
Vi blev även lovade tapeter och färg till nästan alla rum, vilket är underbart!
Mer än vad vi fått i dom andra lägenheterna i alla fall.

Så vad väntar vi på?
Jag vet inte... Det är något i magkänslan som gror.
Kan det vara priset?
Eller Philips tvekan?

Philip är sjukt dålig på att bestämma sig, och behöver oftast några dagar på sig att bestämma sig för vad han ska äta till middag. Så detta kan ta för evigt om han ska bestämma sig till 100% vad han vill.
Men jag känner ju av det. Hans tvekan gör mig osäker.
Min lön räcker till min del av hyran men inte mycket mer. Därför ligger mycket på honom.
Och det känns inte bra alls.
Självklart letar jag nytt jobb!
Men det kan ju ta någon månad innan det har löst sig.

Mycket om och men...

Ska titta på en lägenhet i morgon och en på fredag.
Men visst blev jag kär i lägenheten som vi tittade på idag...