Tråkiga saker...
Någon hade brutit upp kedjan och låset och tagit allt utav värde.
Det gör mig så väldigt ledsen...
"Som tur var" (om man kan säga så) tog dom bara saker som inte hade något personligt värde för mig, förutom en stereo som jag fått från min mamma, som hon själv köpte för ca. 25 år sedan.
En helt fantastisk stereo som jag växt upp med. Och hon gav den till oss som gåva när vi flyttade.
Och nu är den borta...
Föruom stereon fick dom tag i ett stort antal ikeamöbler och en dvdspelare.
Det som beskymrar mig mest är, att visst låter det dumt att sätta sådanna dyra artiklar i ett källarförråd, men dom syntes inte ute ifrån. De låg gömda bakom ikeamöblerna och med gamla täcken ovanpå.
Så varför bryta sig in i ett förråd för att ta gamla ikeamöbler?
Sen var det ren jackpot att de hittade resten?
Då kommer det mest uppenbara; Det är ju någon som ett oss bära ner grejerna i källaren.
Det krävs nyckel genom 3 dörrar för att komma ner till förråden!
Jag talade med en av grannarna idag och han berättade att han hade blivit utsatt för liknande stölder under våren, och misstänkte också att det var någon i huset som hade tillgång till nyckel.
Grannen hade även ringt hyresvärden men han ville inte byta lås eller ändra koder, för det "bara ett inbrott".
Så grannen var så klart ledsen för vår skull men hoppades också på att hyresvärden kanske skulle ta sitt ansvar denna gången och göra något åt saken!
Allt detta gör mig också orolig för vem som springer i huset?!
Kommer dom bryta sig in i lägenheten nästa gång?
Är dom våldsamma som dom kan göra mig illa?
De som jag har talat med om detta frågar med en gång: Var sakerna försäkrade?
Nej, jag har bott här i knappt en månad och har inte hunnit teckna någon. Men det är inte pengarna som jag vill ha tillbaka, utan sakerna. Jag bryr mig inte mycket om de få hundralappar som jag skulle få för sakerna...
Det är en principsak.
10 000-tals människor gråter och tänker varje dag: Varför? Varför ta mina saker?
För att världen är full av idioter.
Jag kände samma sak för bara 3 år sedan då mitt barndomshem blev rensat på allt.
Tjuvarna hade bara lämnat, mer eller mindre, några kläder och våra sängar.
Det känns så tungt. Man känner sig naken, och jag hatar verkligen känslan av hjälplöshet.
Att bara 3 år senare gå igenom samma sak igen gör att mitt hjärta känns väldigt tungt.
Se framåt är väl ljuset i tunneln.
Och innerligt hoppas att det inte händer igen...
Sjukt är det, så jävla onödigt..
Tur att det var förådet och inte hemmet iaf.
Den turen had inte vi =)
Usch så tråkig händelse. Kan föreställa mig ogehaget, att bara veta att någon rotat runt bland ens tilhörigheter får mig att rysa. Förstår hur du menar, värdet av sakerna är inte de viktiga, det är ju själva sakerna man saknar för att de är ens egna och man vill se dem åter.
tråkigt o höra hjärtat... kram!
vi ses på lördag! PUSS
Voi liten, väldigt tråkigt och förstår att du känner så. Kram!
kl är på tok för mkt,
jag borde sova nu,
jag har fastnat i placebo och kan inte dra mig från datorn.
vi ses på lördag!!
imorron ska vi ha after work @ jobbet.
wihoo! =)
jag bjuder på två flaskor rött på lör, så det behöver du itne ta med. men gärna andra substanser , om du har? =)
PUSS KÄRLEK!
NEJ fasiken, det suger verkligen :( tur att det "bara" är saker ;)
till Inthemake: Jo det är sant! Dom tog inte min sambo i alla fall! =)
Carro: Det gör vi! puss o kram
Linda: Det är väl just det som känns hemskt. Någon annans fingrar på mina saker! Dom har inte där att göra.
Badis: Tack! kram!
Lellky: Nää... jag är glad att dom inte tog sig in i lägenheten i alla fall! kram!
Fy fasiken, så jäkla trist! Usch! När jag var liten och var på semester i Stockholm med hela familjen så blev våran bil stulen med all våran packning (vi var på väg hem). Bilen hittades dock men var tömd :/
