Lite angående träningen igår...
Måste berätta lite om träningen igår!
Som vanligt tränar vi måndagar och onsdagar, och igår var inget undantag.
Något som verkade annorlunda nere i boxningslokalen... Vi var det gamla vanliga gänget som var där, men det var många nya också. Och två av de nya tjejerna kände jag mycket väl igen...
Det var två tjejer som jag hade gått i högstadiet med.
Båda två var mycket " fina i kanten" och duktiga på att mobba resten av skolan som inte dög.
Må det låta småarktigt, men jag såg min chans att visa att i vår boxningslokal var det inte dom som skulle bossa, utan nu var dom nybörjare och längst ner i näringskedjan.
Redan innan träningen verkade dom väldigt nervösa och osäkra på sig själva, vilket kunde sniffas på meters avstånd.
Jag kände mig, för en gångs skull. lugn. Detta skulle bli så bra...
Och mycket riktigt, när vi satte igång hörde jag ett jävla gnällande från våra nybörjare. De klarade inte ens uppvärmningen.
I med det var Armand Krajnc själv som tränade, fick våra nybörjare jobba lika hårt som oss andra.
Han parade ihop den ena tjejen med mig och den andra tillsammans med min sambo, Philip.
Philip har blivit riktigt duktig och håller ibland i vissa delar av träningen.
Så vi skulle få dom att jobba.
Så vi, två paren, stod uppe i ringen och tränade medan de andra var på golvet.
Det sätter pressen lite högre för man hela tiden är i fokus.
I slutet på träningen var dom så trötta att dom gjorde nästan inget på den sista övningen.
Så jag och en annan tjej, som också varit där ett tag, fick träna lite närkamp med Armand i ringen.
Så nybörjarna fick vila.
Detta var en personlig vinst för mig.
I med jag har varit så mobbad i min uppväxt, kunde jag få känna mig riktigt stolt.
Jag skulle aldrig få för mig att strycka ner någon annan för att mitt ego skulle få glänsa, men det kändes ändå fruktansvärt härligt!
Då jag känner mig vuxen sen många år tillbaka, må detta låta ytterst barnsligt i min öron.
Men jag tror det var nödvändigt för mig personligen.
De här två tjejerna kände sig säkert inte mobbade eller förtryckta, som dom fick andra tjejer att känna sig under skoltiden, men jag kände ändå vinst.
Jag kände mig stolt över mig själv och vem jag har blivit.
Som vanligt tränar vi måndagar och onsdagar, och igår var inget undantag.
Något som verkade annorlunda nere i boxningslokalen... Vi var det gamla vanliga gänget som var där, men det var många nya också. Och två av de nya tjejerna kände jag mycket väl igen...
Det var två tjejer som jag hade gått i högstadiet med.
Båda två var mycket " fina i kanten" och duktiga på att mobba resten av skolan som inte dög.
Må det låta småarktigt, men jag såg min chans att visa att i vår boxningslokal var det inte dom som skulle bossa, utan nu var dom nybörjare och längst ner i näringskedjan.
Redan innan träningen verkade dom väldigt nervösa och osäkra på sig själva, vilket kunde sniffas på meters avstånd.
Jag kände mig, för en gångs skull. lugn. Detta skulle bli så bra...
Och mycket riktigt, när vi satte igång hörde jag ett jävla gnällande från våra nybörjare. De klarade inte ens uppvärmningen.
I med det var Armand Krajnc själv som tränade, fick våra nybörjare jobba lika hårt som oss andra.
Han parade ihop den ena tjejen med mig och den andra tillsammans med min sambo, Philip.
Philip har blivit riktigt duktig och håller ibland i vissa delar av träningen.
Så vi skulle få dom att jobba.
Så vi, två paren, stod uppe i ringen och tränade medan de andra var på golvet.
Det sätter pressen lite högre för man hela tiden är i fokus.
I slutet på träningen var dom så trötta att dom gjorde nästan inget på den sista övningen.
Så jag och en annan tjej, som också varit där ett tag, fick träna lite närkamp med Armand i ringen.
Så nybörjarna fick vila.
Detta var en personlig vinst för mig.
I med jag har varit så mobbad i min uppväxt, kunde jag få känna mig riktigt stolt.
Jag skulle aldrig få för mig att strycka ner någon annan för att mitt ego skulle få glänsa, men det kändes ändå fruktansvärt härligt!
Då jag känner mig vuxen sen många år tillbaka, må detta låta ytterst barnsligt i min öron.
Men jag tror det var nödvändigt för mig personligen.
De här två tjejerna kände sig säkert inte mobbade eller förtryckta, som dom fick andra tjejer att känna sig under skoltiden, men jag kände ändå vinst.
Jag kände mig stolt över mig själv och vem jag har blivit.
Aldrig mer mobbad...
Kommentarer
Postat av: Anonym
du måste berätta vem det var...
=) ärligt,
jag älskar skvaller
Postat av: rocketqueen
Vad skönt att känna sig stark! Det är du så värd! Härliga du!
Postat av: Amanda
Bra! :) har skrivit en kort, lite annorlunda mobbning som inte många vet om i min blogg.
Trackback
