RedLacuna!

Det har varit en hård lång vecka...
Jag har varit överallt och ingenstans och Charlie har varit med förståss.
Alla känslor i arkivet har blivit använda, allt från total glädje till ändlös sorg och förtvivlan.
Därför har det inte blivit mycket bloggande för min del... Huvudet har varit någon annanstans.

Just nu känns mycket ledsamt och sorligt.
Jag önskar att mörkret kan skingra sig snart och ge mig lite energi, jag behöver sol.
För att jag ska kunna hålla mig på topp, humöret oklanderligt, så måste jag ha mina närmsta vänner och sol.
Värmen och känslan jag får i hela kroppen, som liksom kittlar och får mig att rysa, så helt obeskrivlig.
Den är ett måste helt enkelt.
Och jag skulle behöva mig en rejäl dos just nu...

Finns det någon som skulle vilja få min tillvaro att lysa?

Utan solen känns det ganska ensamt... Så där kallt och mörkt.
Nu när helgen står vid dörren och fullbokad av massor av roliga aktiviteter hoppas jag att mörkret håller sig på avstånd tills jag är stark nog att ta hand om det. Trycka på paus tills jag är beredd.
Så solen, kom och lys över min helg, så ses vi igen när våren kommer.