Jag sprang hals över huvud!
Bara en liten kommentar, varför springa hals över huvud? va fan e de för uttryck?!
För det är ju skitjobbigt att ha halsen över huvudet när man springer, i alla fall om man ska springa fort!
Men men... det var bara en liten parantes....=)
Det som hände igår var att vi skulle vara hos Bobbo och prata skit medans han skulle spela.
Jag, philip och han... lugn och ro...
Men när vi kommer dit har det tillkommit folk... Magen kryter sig och jag går igen... usch...
Jag ringer Janne i min förtvivlan och han kommer till min undsättning!
Efter två minuter så stod han där och krama mig... underbar den pojken...
Sen promenerade han och jag... Jag fick prata gråta och skrika av mig på någon och han förstod.
Han sa fina ord och krama mig; allt skulle bli bra. Och det blev det...=)
Till sist hade jag glömt allt vad som hänt och modet var uppe igen.
Vi börja prata om mitt 20års kalas och hur roligt det skulle bli!
Och Janne ska spela präst och läsa bordsbönen innan maten!
Detta är bönen:
Fader alkohol, du som i dunken, helgad vare ditt promille.
Tillkommer ditt rus, ske din vilja såsom i hjärnan såsom i benen.
Vår dagliga grogg giv oss i dag och förlåt oss våra nyktra stunder.
Trots att vi inte förlåter dom som sålt oss läsk.
Låt oss inte ha långa bakfyllor och fräls oss från delerium.
Ty fyllan är din och promillen och groggen i evighet.
Amen.
Detta kommer bli ett underbart kalas!
I alla fall så kom jag på mig själv att frysa som en gnu och tittar på klockan, den är 12!
ojoj... jag följde Janne tillbaka till bilen och så körde han mig hem. Jag fick ännu en kram och han övertyga mig om att allt skulle lösa sig. Han sa att jag var den tjej han aldrig skulle glömma i sitt liv...
Det gör mig varm!
Det roliga är att jag känt Janne i över 7 år, och vi har alltid varit nära varandra. Men inte förrän nu vi verkligen ligger på samma plan. Han kan vara sitt "vanliga jag" som alla andra ser. Men jag kan får se en känslig, kreativ och positiv kille. Som bryr sig mycket mer om alla andra än sig själv. Janne är grymt underskattad måste jag säga! :)
För det är ju skitjobbigt att ha halsen över huvudet när man springer, i alla fall om man ska springa fort!
Men men... det var bara en liten parantes....=)
Det som hände igår var att vi skulle vara hos Bobbo och prata skit medans han skulle spela.
Jag, philip och han... lugn och ro...
Men när vi kommer dit har det tillkommit folk... Magen kryter sig och jag går igen... usch...
Jag ringer Janne i min förtvivlan och han kommer till min undsättning!
Efter två minuter så stod han där och krama mig... underbar den pojken...
Sen promenerade han och jag... Jag fick prata gråta och skrika av mig på någon och han förstod.
Han sa fina ord och krama mig; allt skulle bli bra. Och det blev det...=)
Till sist hade jag glömt allt vad som hänt och modet var uppe igen.
Vi börja prata om mitt 20års kalas och hur roligt det skulle bli!
Och Janne ska spela präst och läsa bordsbönen innan maten!
Detta är bönen:
Fader alkohol, du som i dunken, helgad vare ditt promille.
Tillkommer ditt rus, ske din vilja såsom i hjärnan såsom i benen.
Vår dagliga grogg giv oss i dag och förlåt oss våra nyktra stunder.
Trots att vi inte förlåter dom som sålt oss läsk.
Låt oss inte ha långa bakfyllor och fräls oss från delerium.
Ty fyllan är din och promillen och groggen i evighet.
Amen.
Detta kommer bli ett underbart kalas!
I alla fall så kom jag på mig själv att frysa som en gnu och tittar på klockan, den är 12!
ojoj... jag följde Janne tillbaka till bilen och så körde han mig hem. Jag fick ännu en kram och han övertyga mig om att allt skulle lösa sig. Han sa att jag var den tjej han aldrig skulle glömma i sitt liv...
Det gör mig varm!
Det roliga är att jag känt Janne i över 7 år, och vi har alltid varit nära varandra. Men inte förrän nu vi verkligen ligger på samma plan. Han kan vara sitt "vanliga jag" som alla andra ser. Men jag kan får se en känslig, kreativ och positiv kille. Som bryr sig mycket mer om alla andra än sig själv. Janne är grymt underskattad måste jag säga! :)
Kommentarer
Trackback
