Alla dessa ärenden på stan...

Jag har haft en såndär "Springa runt hela stan och göra ärenden-dag"
Jag är så trött.
Det tar all must ur en.
Gå på banken och Apoteket.
Köpa present till pappa som fyller år i morgon. Då fick jag köpa mammas present till honom också samtidigt.
Ringa massa samtal... Stå i kö... Vänta.

Sen kom Janne, den lille räven, och tog med mig på ett litet äventyr!
Eller ja... Vad man nu kan kalla det. Vi körde till Komstad och tittade på skor.
För er som inte vet vad Komstad är, så är den en liten by men som innehåller en skofabrik.
Och så får man köpa skorna innan dom har kommit ut i affärerna och för ett mycket billigare pris.
Det är faktiskt ganska roligt.
Mycket att titta på!
Och så kan du vara säker på att dom har just din storlek!

Slipknot is back!

Det har gått väldigt lång tid sen jag såg Slipknot förra gången.
Men jag kan klassa den som en av mina bästa konserter någonsin.

Denna gången kommer dom som huvudband.
Vilket ger som mer space och mer tid!
Och hoppas på att vi får höra massa nya låtar från deras kommande album.
Det ska bli så spännande!

Jag kan säga att Slipknot är, ett av de mycket få band, som jag kan lyssna på en hel skiva i sträck.
Och som jag längtar efter nya skivsläpp.
Jag brukar blanda alla album annars för det finns aldrig ett helt album som kan inte blir uttråkad av.
Men Slipknot har lyckats mer än väl.

Denna gången ska vi se dom i Köpenhamn i november.
Och som förband står Machine Head och Children of Bodom.
Inte illa det.
Har faktiskt inte sett Machine Head ännu, så det ska bli en upplevelse!

Något som kommer kännas underligt är att få se Corey med mask denna gången!
Vi är så vana vid detta laget att se honom utan... Och vara lite mer mjukis.
Men visst är han lika het för det!



  

Bild nr 1 är tagen av mig under konserten på Pumpehuset i köpenhamn 2006
Bild nr 2 är tagen under konserten på Hultsfred 2006
Bild nr 3 är tagen av mig utanför Vega i Köpenhamn, och killen bredvid är ju så klart Philip. 

The final announcement!

Tiden är kommen och jag kan berätta för er dom glada nyheterna...
Den 1 oktober flyttar vi!

Jag blir nästan illamående så många fjärilar i magen jag har!
Det kommer bli perfekt!
Jag gillade lägenheten skarpt fastän den behövde en kvinnan touch.
Men massa potensial har den och kommer bli urläcker.
Jag spanar redan efter nya möbler överallt, fastän jag inte vet vart jag ska ställa skiten tills vi flyttar.
Men det är ju ett annat problem...

Hoppas sommaren går fort.
Jag vill så gärna flytta nu!

Ett stort tack till Månz för all hjälp!
Du är vår skyddsängel!
Tack för att du ställer upp. Puss!

Dessa söta små liv!

Dom är så underbara när dom är små.
Man kan inte låta bli att bli kär i dom.
Jag kan inte motstå dem.


  

(Desssa gulliga saker hittade jag när min lillasyster hade hopptävling på stallet)

Grinig!

Det kom som en chock!

Vadå inget öppet köp?!

Jag och Janne vandrade stadens gator en eftermiddag och jag hade äntligen fått lite pengar i min ficka, så jag kände att jag ville unna mig något fint. Jag har inte handlat nya kläder sen i julas mer eller mindre.
Så jag tyckte det var hög tid för det.
Vi smög in på en av mina favoritaffärer i Ystad. Jag brukar alltid hitta någonting där, fastän det inte riktigt är min prisklass. Men kläderna är annorlunda och roliga. Mycket färg fast sofistikerat.
Jag hittade en typ av fleecejacka kan man väl kalla den. Med mycket hög hals med blixtlås och Baby doll-form.
Mycket snygg.

Lade en slant för den och gick vidare.
Men när jag kom hem hade jag hunnit ångra mig.
Jag visste inte riktigt när jag skulle kunna amvända den!
Så jag bestämde mig för att nästa dag, gå och lämna tillbaka den och lägga pengarna i spargrisen.

Men när jag nästa dag återvänder får jag reda på att man kan inte få öppet köp om man inte har bett om ett speciellt kvitto på varan!
Därför kan man bara pengarna på presentkort.
Jag kokade!

Jag prövade med olika ursäkter som att det var en gåva och det blivit helt fel osv.
Men de stod på sig. Inga pengar tillbaka.
Så nu har jag ett presentkort i butiken som jag, i alla fall på ett bra tag, inte vill återvända till.
Så surt!
Och när jag gick förbi både Lindex och H&M ser jag på deras kläder är det 30 dagars öppet köp!
Så orättvist!
 


You plonker!

"-Vad dom kan hitta på!" sa mamma, när vi besökte våra grannar härom kvällen för att spela Guitar Hero och Singstar!

Hon föll pladask och ville inte gå hem när vi sjungit i ca. 4 timmar och klockan hade hunnit bli halv 2 på natten!
Men visst var det otroligt roligt!
Enligt spelet kan ju jag också sjunga!
Kors i taket...

6st vuxna människor står och bräker i en mikrofon och tycker dom är asbra. Så roligt att se måste jag säga!
Och ni skulle sett mig och Philip stå och duella mot varandra när vi sjöng "It's a kind of music" med Queen.
Helt underbart!
Men jag vann med fjuttiga 20poäng över Philip, vilket han grämde sig över resten av kvällen.
Dock gav han sig inte så prövade de andra Queenlåtarna, som vi båda kan utan och innan till!
"Show must go on" och "Radio Ga Ga".
Och då vann vi vars en. Då var han någorlunda lugn.

Sen spelade vi det nya spelet Rockband. Det är som Guitar Hero fast med trummor och sång också.
Det var riktigt roligt!
Jag sjöng "Hold the Line" med TOTO och killarna spelade gitarr och trummor till. Ack så vackert!
Det är ett spel som jag verkligen kan rekommendera!
Väldigt socialt om inget annat.
Plus att vi hann med att dricka lite också mellan varven så ju längre in på småtimmarna vi sjöng desto bättre lät det ju så klart! 
Man kände sig som en riktig rocker där man stod och gormade i all sin prakt!



Besatt av ett dataspel?!

Eller det är bara min vinnarsjäl som vill slå Philip?
Jag gissar förståss på det sista.

Philip har vid första ögonkastet varit besatt av Guitar Hero.
Vi har spelat det hos olika vänner under en tid, men nu klarade han sig inte längre.
Han var tvungen att äga ett själv!

Vi fick ett PS2 för en ytterst billig peng och köpte spelet nytt.
Nu kan han inte slita sig.
Och inte jag heller...
Har nu suttit och spelat non-stop i 3 ½ timme!
Bara för att ha kommit längre än vad Philip hade, innan han kom hem från jobbet.
Jag har aldrig provat det innan.
Jag har nämligen simultanförmåga som en gnu!
Kan inte gå och dricka samtidigt till exempel... Ren skicklighet att gå och prata ens!
Men jag lärde mig snabbt och kom faktiskt jättelångt!
Är så stolt över mig själv. Som hårdrockare känner man sig riktigt metal när man lirar "Schools out" eller "Smoke on the Water". Det svänger ju!
Det roligaste med allt var paniken i Philips ögon när han kom hem, när han hittade mig med gitarren i högsta hugg!
Nu kommer han inte ge sig förrän han har varvat spelet.



Den sötaste lilla sak någonsin!

Hemsidan Coolstuff.se är grymt underskattad i min mening!
Råkade ramla över en annons därifrån och hittade denna lilla sötnosen.
En grymt onödig pryl men ack så söt!
Jag kan lätt köpa den för att ha den på mitt skrivbord, så jag kan sitta och titta på den dagarna i ända.

Det är en liten apa som blåser ditt nagellack torrt!
Lägg fingret på plattan och den lilla apan blåser.
59:- på
Coolstuff.se





Ännu en lägenhetsvisning.

Vi har ännu inte hittat vårt drömboende.
Och det börjar kännas jobbigt.

Vi hade kunnat välja någon av de 4 lägenheter som vi sett tidigare. Men då hade jag inte varit särskilt lycklig.
Jag hade bara sett vad som måste göras vid. Och hade aldrig känslan att vara hemma.
Känna stillheten och ro i mitt eget hem.
Därför fortsätter vi leta.

Idag titta vi på en helt underbar lägenhet i centrala Ystad.
Sekelkiftslägenhet som vore en dröm att bo i!
Fyra meter till taket med strukatur. Enorma fönster med olika sorters mönstrat glas.
Vi blev även lovade tapeter och färg till nästan alla rum, vilket är underbart!
Mer än vad vi fått i dom andra lägenheterna i alla fall.

Så vad väntar vi på?
Jag vet inte... Det är något i magkänslan som gror.
Kan det vara priset?
Eller Philips tvekan?

Philip är sjukt dålig på att bestämma sig, och behöver oftast några dagar på sig att bestämma sig för vad han ska äta till middag. Så detta kan ta för evigt om han ska bestämma sig till 100% vad han vill.
Men jag känner ju av det. Hans tvekan gör mig osäker.
Min lön räcker till min del av hyran men inte mycket mer. Därför ligger mycket på honom.
Och det känns inte bra alls.
Självklart letar jag nytt jobb!
Men det kan ju ta någon månad innan det har löst sig.

Mycket om och men...

Ska titta på en lägenhet i morgon och en på fredag.
Men visst blev jag kär i lägenheten som vi tittade på idag...

en genetisk upptäckt.

Jag har aldrig sett det tidigare... Men jag är nog lik min lillasyster ändå. (Eller snarare att hon är lik mig)
Det tar emot att säga det. Inte för att jag tycker så värst illa om henne.
Men att vi alltid har varit himla olika, så vi kan inte vara lika till utseendet!
Sen kan bero på dom 7år som skiljer oss åt också.
På midsommar tog mamma kort på oss två, och när jag fick se korten slog det mig.
Vi är nog genetiskt bunda i alla fall!



Observera även att om hon är 7 år yngre än mig så är hon lika väl 3-4cm LÄNGRE än mig!

Vad hände med vädret?

Vad hände med solen, värmen och sommaren?
Tog den slut efter halva maj?

Ska det blir samma pissommar som förra året, så planerar jag att flytta till varmare breddgrader!
I alla fall jag behöver en varm sommar så man tinar upp. Annars pallar jag inte ännu en vinter.
Med sjukt dålig blodcirkulation och ett småkasst hjärta, så fryser jag mer eller mindre konstant.
Jag behöver värme!
Sommaren, var fan är du?


Shopping lycka!

Har varit en lååång vända på stan med Janne idag.
Och med pengar att spendera i fickan!
Det är fan inte varje dag jag har det numera.
Pengar är sällsynta i mitt liv...

Men jag fick några nya fina saker att stoppa i sminkbagen i alla fall!
Och bli nu inte förvånade att jag inte köper något dyrt eller konstigt smink.
För det gör jag inte.
Jag har inte råd att lägga 250-300:- på en foundation eller mascara!
Nix pix.
Det finns skitfina prylar där ute som funkar utmärkt, så länge man vet hur man ska anända dem.
Och har man inte någon allergi eller hudproblem, så kan man köpa "vanligt" smink.

Dock måste jag ju erkänna att mineralserierna som finns ute är superbra!
Jag har haft råd till några ögonskuggor, men inte mer.
Dom är som en dröm att lägga på locket. Det skulle vara något att lägga en slant extra på om jag skulle rekommendera något. Dock avundas jag dom flickor som kan köpa MAC skuggor osv.
Det är kvalitée man köper, ingen tvekan om saken.
Men på mig själv, så unnar jag mig istället 20 skuggor från H&M än en från MAC.
Tills jag blivit miljonär!

Men i alla fall fick jag min foundation från Maybelline. Vitt compactpuder från Collection 2000. (Engelsk märke. Sjukt bra för oss bleka typer!)
Och flytande ögonskugga från Collistar. Jag har inte provat den innan, men blev väldigt imponerad av hur stark i färgen den var och hurman använde den. Det är som en "penselpuff" där man stryker på skuggan.
Jämnt och snyggt blir det.
Så nu ska det sotas mina vänner!



Lyckan är total!

Jag skratta och grät på samma gång.
Jag ville aldrig sluta titta.
Jag kände varenda mening.

Igår fick jag äntligen se Sex & the city - filmen!

Philip såg hur deprimerad jag var efter bakslaget på bion i lördags. Så han ringde och beställde 2 st VIP-stolar i Tomelilla istället. Det är några helt underbara stolar!
Det får plats två av mig i en sådan stol! Så av med skorna och kryp upp!
Bättre än så kan det inte bli.
Känns som att sitta hemma i soffan... Fast bättre!

Alla känslor som bubblade upp. Allt jag kunde relatera till.
Det kändes så verkligt!
Jag har följt dessa tjejer i så många år, jag kan dom utan och innan till.
Efter ha tittat på alla avsnitten under 3 dagar, så känner jag mig lite besatt.
Och sen har det väl blivit 3-4ggr till efter det.
Jag känner smärta när dom gör det och när dom är glada samma sak.
Det finns så mycket som händer i deras liv som har hänt i mitt, och kan verkligen känna det dom känner.
Verkligen.

Jag må låta patetisk, men detta är verkligen något jag kan känna!
Jag spyr av att se någon fjantig kärleksfilm, detta känns så verkligt.
Jag kan nog inte förklara hur mycket underbart som kommit från den serien, in i mitt liv!
Och samma sak för Philip!
Hans kinder var inte helt torra när vi lämnade biografen.
Jag tror även han ser vårt förhållande i den serien.

Så ta mitt råd!
Gå och se den!

En eftermiddag i Svedala på vaktkurs.

Sommarrocken i Svedala närmar sig med stormsteg.
Philip och jag,  plus 120 andra, ska vara security på plats.
Det ska bli riktigt roligt!
Ett så härligt gäng som ska jobba tillsammans.
Om inget annat är det härlig musik!
För att nämna några:
Mustach, Lillasyster och Crashdiet.
Ola och Amanda Jensen för popsnörena...

Under tre dagar i juli ska vi jobba med olika typer av security.
Allt från att vakta gater till backstage och eskortera artister.

Det finns så klart en hake...
Vi får inte betalt och vi får inte prata med artisterna.
Om inte dom börjar prata med oss först förståss.
Detta kan ju bli ett problem om Ralf Gyllenhammar lufsar förbi!
Undra om jag kan hålla truten då?
Det återstår att se...

Men roligt ska vi ha!
Hela gänget är partyglada och med sjuk humor.
Skoja om att det kommer bli mycket påhitt!


Kom gärna förbi och säg hej!


Det får inte hända!

Igår hände det... Det som inte får hända!
Jag är fortfarande arg inombords...

Philip och jag var på bion igår för att se premiären på Sex & the city!
Jag hade laddat hela veckan och var så spänd.
Det var knappt att jag ville ha popcorn till filmen.
Det var ca. 200pers som skulle se filmen i Ystad, så det var trångt som fan.
Äntligen kom vi inom dörrarna till salongen och satte oss ner.
Reklamen började.
Jag störde mig sjukt mycket på 5 små flickor i 10-12 års åldern som satt bredvid oss som satt och fnissade som besatta hela tiden. Jag lade band på mig själv att inte lyfta ut dem ur salongen!
Förresten, hur kan en film som sex & the city vara barntillåten?

Bara för det inte finns huvuden som sprängs eller massmördare, så borde den ändå inte vara barntillåten!
Det är en annan historia.
Plötligt kommer killen som jobbar på bion in.
Han säger dom ödestigna orden:
"-Det som inte får hända har hänt. Vi kan inte sända premiären på filmen ikväll pga tekniska problem.
Ni får tyvärr lämna lokalen."

Jag satt som förstenad.
Han måste skoja!
Men icke... Det var bara att resa sig upp och gå.
Väl ute i korridoren fick vi för oss att öppna ödrren in till rummet för projektorn finns.
Där låg filmen.
UTRULLAD I DELAR I HELA TRAPPAN!
Det var därför dom inte kunde sända filmen.
Praktikanten hade snubblat på vägen upp till projekorn och tappat ut hela filmen ur burken.

Det är så sjukt så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta!
Men va fan gör man?!
Vi fick pengarna tillbaka och begav oss med sänkta huvuden tillbaka hem.

Dock har jag bokat nya biljetter till idag på en ANNAN biograf!
Så jag äntligenkan få se filmen!
Så håll tummarna så ger vi det ett nytt försök idag.


Serj Tankian - To wierd to be true!

Jag var väldigt uppspelt att se Serj Tankian på Hulstfred!
Jag har ju följt honom på avstånd med System of a down i många år, men aldrig riktigt förstått mig på vad det är dom gör. System of a down är så sjukt originella så det är svårt att hänga med.
Inget kan jämnföras med dem och deras små påhitt.
Nu har i alla fall sångaren slagit sig fri och börjat på sin solokarriär.
Och det gör han alldeles lysnade!
Det var en av de mest intressanta och vackra spelningarna som jag såg på årets festival.
Jag är djupt imponerad måste jag säga.
Serj är sjukt musikalisk och han kan visa det lättare nu när han inte har andra bandmedlemmar som också vill synas.
Hans hitsingel Empty Walls är ju fantastisk och får en både att tänka och bli så glad.
Hur han lyckas kombinera allvar med glad och härlig musik är fantastiskt.
Killen har helt klart talang.

Dock blir jag fortfarande rädd för honom i videon.
Han är fortfarande lite creepy och wierd.
Den där trollkarlsstilen han kör med kunde han ju skippat.
Så ni "icke-hårdrockare" borde nog blunda och bara lyssna på hans enorma röst!
Förundras över alla dessa toner som han hinner med på så kort tid.






 
Serj Tankian på Hultsfredsfestivalen 2008!

Konst(igt)?!

Jag fick tvetydiga känslor när jag hittade dessa svarta sandaletter härom dagen.
Dom är ju så snygga när det kommer till "snörningen" och remarna. Gillar den där romerska känslan som det finns på många sandaler nu denna sommar.
Men klacken?
Kan man gå i den?
Rent teoretiskt borde det ju det. Men det ser så ostadigt ut!
Dom har ju hackat i klacken!

Men desto mer jag tittar på den... Desto mer gillar jag den.
Så den får nog plus utav mig ändå!



Denna hittade jag på LaRedoute's hemsida.
Någon som ser hur fruktansvärt ovårdade fötter kvinnan har?!

Dagens sämsta skämt.



"Eat cement, get stoned"

Så sjukt tråkigt, men fnissig blir man om man är sjuk och övertrött!

Lägenhetsvisning nr2

Då var det dax igen...
Lägenhetsvisning!

Håller tummarna för en fräshare bättre och mysigare lägenhet denna gången.
Och lägenheten ligger i ett gammalt hus, där jag vet att takhöjden ligger på 3,5 m med strukaturer!
Så visst är jag nyfiken till tusen.
Dock är hyran därefter... Men jag hoppas på att lägenheten är värd dom pengarna, för då är det inget snack som saken.
Har kollat på så mycket olika möbler att inreda med, så nu vet jag snart inte vilken stil jag vill ha!
Jag gillar jordfärgad- eller mörk trä inredning.
Gamla mörka ekmöbler till en ganska mörkgrön tapet och mycket lampor och levande ljus.
Och något oväntad färg som ploppar upp, som tex en färgglad indiskt glaslampa.

Jag vill ha ett stilla och lugnt hem. Inga jobbiga ljusa eller skrikiga färger.
Bara grått, lila, grönt, brunt, sand och trä. Kanske svart/vit medalong på en fondvägg på sin höjd.
Och inget ljust trä!
Finns inget, i min smak, fulare än ljusa trämöbler!
Det är så ungkarlslya som det kan bli!
Nää... fy...

Och stora klumpiga skinnmöbler. Väldigt brittiskt.
Plus Philips vackra schackbräde som alltid ska stå framme.

Mysfaktor med stort plus!



En av dessa ska jag göra som chablon på en vägg också.

" Den moderna mamman" vs. min egen.

Varför har det, som 90-talets tribaltatueringar, inne att skaffa barn?

I den lilla stad som jag bor i får höra det mesta.
Det tar inte många veckor innan alla vet vem som får barn med vem osv.
Man kan ju skylla lite på våran lokaltidning för det... Men folk i allmänhet är bra på att prata helt enkelt.
Det blir ju så i en liten stad där "Alla känner alla- sydromet" är ett faktum.

Men något som jag inte kan släppa är alla dessa unga mammor.
Det är inte ett litet antal utan ett stort antal föderskor som är under 23, när de får sin förstfödda.
Detta gör mig förbryllad.
Jag ska inte lägga mig i andra personers beslut om att skaffa barn, bara ifrågasätta den lite...
Det är ett allmänt fenomen över folk reaktion när de får höra att en tjej, som inte ens fyllt 20, ska få barn.
Den vanligaste är nog, "Hur hon kan förstöra sitt liv på det viset".
Ungefär samma reaktion för folk som tar droger.
Tyvärr är jag en av dom som håller med.

Varför?
Kom inte och säg att det är eran största önskan på planeten att skaffa barn.
Eller att ni vill att pojkvännen, som oftast är ett riktigt svin, ska stanna hos er.
Eller det sistnämnda, det finns ingen annan som bryr sig om er.
Genom att skaffa barn får ni någon som är 100% beroende utav er och eran uppmärksamhet.
Visst låter det fint att känna sig behövd, men det är väl lite fel anledning till att skaffa barn?

Det värsta i allt det här, är nog hur mamma blir efter födseln.
Hon stannar oftast hemma med barnet de första 2 månaderna, men sen kan man likväl se henne på dansgolvet en fredagskväll defintivt inte nykter.
Hur var det att sätta barnet i första rummet?
Och hur påverkas ditt barn utav ditt beteende?
Det är inte bara under de nio månaderna i magen som man ska hålla sig drog-, rök- och aloholfri, utan det gäller i minst ett år framöver då barnet ammar!
Det är så skrämmande att jag, som inte har barn, är mer påläst om barn och deras utveckling och psyke än vad de flesta mammor där ute är.
Det är väl samma sak som att skaffa hund!
Du gör en reserach innan du köper din hund. Hur du ska göra och vad hunden kräver.
Litar verkligen alla kvinnor på sin "moderliga instikt"?

Något som de flesta mammor under 25 har svårt för är att sluta med är att synas på stan.
Det är ett stil för dem. Och den nya inne accesoaren är en barnvagn.

Jag är nog inte den enda som har svuit över dessa shoppinggalna mammor som tränger sig in i affärer det egentligen inte finns plats för någon barnvagn, och sen blänger på alla oss andra som försöker ta oss förbi.
Efter dom har shoppat så är det tid för fikastunden, oftast i sällskap med 2-3 andra småbarnsmammor i samma ålder.
Dricka latte och prata skit som de gjorde förr innan de fick barn, ska ju inte förändras.

Dessa mammor verkar också tappat hörseln efter de fick barn, för det är bara resten av caféet som grämer sig över att deras barn antingen skriker för att dom är uttråkade eller de inte får som de vill.
Är det en livsstil, att vara inne-hippa-mamman på stan?
Kommer det barnvagnsspecial I ELLE, om den nya innegrejen?

Varför inte bara ta ditt barn till lekplatsen?
Är det verkligen bara vad du vill, eller ska du kanske tänka på barnet också?
Du kan inte säga till ett barn att sitta på en stol i 2-3 timmar för du ska dricka latte med dina väninnor.
Det säger väl sig själv. Och det har inget med ouppfostrade barn att göra.
Det kallas sunt förnuft.

Detta är ett faktum och jag ser det varje dag.
Det finns ingen 20 åring som vet vad de vill, om de säger att dom vill skaffa barn.
Okej, ni kan komma med några få tjejer som blev utmärkta mödrar, men det är ju defitnivt inget övervägande.
Det finns så mycket att se, så mycket att upptäcka innan ni sätter er i "situation barn".
Gör det först, istället för att lämna ditt barn med vänner eller föräldrar för att du senare ångrar dig och vill fortsätta festa eller skaffa dig en karriär.

Det är inget fel med att vänta!
Likadant som att vänta innan ni har sex första gången för att det ska vara med den rätta personen, och när ni är 100% redo, är detta samma sak.
Få inte någon underlig 20-års kris och skaffa barn för att det är hög tid för det.
Du bestämmer själv när du är redo och vet att du kommer klara av det.
Det finns ingen återvändo efter det här!
Och kom inte och säg att du och din kille "har ju varit tillsamamans i 2 år och vet allt om varandra".
Det finns ingen större prövning för ett förhållande än barn.
Pröva gifta er först. Klarar ni det, så finns det goda chanser till 2 lyckade föräldrar.
Jag tror inte någon mamma vill att sitt barn ska växa upp med bara en förälder, så som många barn gjort i dag.
Vänd ett tråkigt mönster och vänta med att skaffa barn.

Barn är jättesöta när de sover i barnvagnen, men inte när du inte fått sova en enda natt på 2 veckor.
Det finns så mycket att tänka på, så mycket att ta ställning till.
Gör en god research och tänk en gång till.
För beslutet du kanske tar är permanent.
Du kommer vara mamma resten av ditt liv.
Inte bara de första 18 åren, utan du kommer alltid vara mamma.

Så ramla inte i status-mamma-fällan.
Det är inte normalt att strutta runt stan i högklackat med en flashig barnvagn.
Verkligheten är annorlunda.

Och tro mig!
Du kommer föra dina gener vidare... Bara lite senare.

Biljetter bokade!

På lördag kl. 20.00 smäller det!
Premiären för Sex & the city för hela slanten!

Jag är sååå redo!
Nyfiken så jag nästan exploderar!

Och med nya fina klänningen och finskorna på, så är jag mer än redo att möta Sex & the City- gänget igen efter många års väntan på fortsättningen.
Vem kan inte älska dem?

Jag behövde inte ens fråga Philip om han ville följa med!
"- Det var självklart att han ville det!"
Tur man har lärt honom väl...


Min klänning har kommit!

När jag var på festivalen förra veckan, så smög jag in i ett litet vitt försäljningstält.
Jag hade stått och spanat utanför en stund och till min förtjusning hängde massor av vackra klänningar!
Jag och mina klänningar...
Helt besatt... Fråga Philip.

Det var en designer som kallade sig Orkan Lia.
Inget som jag har hört talas om innan, men klänningarna var utsökta.
Det som var mest lockade för mig var att det fanns bara en av varje sort.
Och passade den inte, så sydde hon in den till en.

Jag är så trött på att se alla på stan i H&M-outfit.

Men det var ju inte billigt precis... I alla fall inte för min festivalbudget!
Sen upenbarade sig den!
REA-HYLLAN!
Jag smet genast bort i det hörnet och hittade en underbar klänning!
Med mörk lila byst/liv och "medalong- aktig" kjol i svat/vitt.
Det var underbar tyg. Tjockt, nästan som vävtyg.
Och sen kom det bästa... Jag kollade på prislappen.
Det var ingen tvekan om saken, den klänningen skulle jag ha!
Jag gick in och provade den.
Den var alldeles för stor. Men två vänliga tjejer hjälpte mig, tog mina mått och berättade att inom 2 veckor skulle klänningen ligga fraktfritt i min brevlåda!

Så underbart!

  



Ps. Ursäkta de dåliga bilderna. Men det är knepigt att fota sig själv i helfigur!


(Tyvärr blev det inga ansiktbilder denna gången... Jag har halsfluss.
Ser ut som kriget helt enkelt!)

En mycket bra idé FN!

Det blev en dundersuccé för FN's idé under festivalen!

FN var där för att prata och lära oss om de 8 målen som ska vara uppfyllda innan 2012.
De mest grundläggade saker så som utrota svälten och att alla barn ska få lov att gå i skolan.
Så man fick välja en sak som man ville att regeringen skulle uppnå som mest.
Jag valde att alla barn skulle få lov att gå i skolan.
Sen fick man "dumpa en strumpa".

Joo... Så var det.
Man fick ställa sig och plocka av sig sina strumpor, hur skitiga de än var, och häfta fast sin ståndpunkt på dem och hänga dem på ett enormt klädstreck!
Som tur var fick man ett par ursnygga blåa strumpor som tack.

Det bästa kom ju när jag frågade, "Vad de egentligen skulle ha alla strumporna till?"
Svaret var enkelt: Vi kommer skicka dem till Fredrik Reinfeldt!
Jag kastade, fortare än kvickt, mina strumpor till killen!

Det var minst 2/3 av hela festivalen som hade ett par blåa strumpor!
De var inte så svåra att missa ska jag ta och berätta...
Men ack så sköna de va!

Ett bra och smart initiativ av FN måste jag säga!
Detta är något som folk tycker är roligt men samtigt uppmärksammar människor på de viktiga frågorna som man numera sorterar bort när man läser tidningen på morgonen.


Så här snygga blev vi i våra strumpor!


Hultsfredsfestivalen 2008 är nu avklarad!

Halsfluss
Ingen Liknin Park
Bestulen
Klippt av "fake-frisör"
Regn
Vårt täl blåste bort

Jaa... Det var några av de dåliga sakerna som hänt årets festival i de djupa småländska skogarna.

Men fy fan va mycket roligt vi varit med om!
Ett helt nytt Kamp Purjo-gäng begav sig, redan på måndagen(!), till Hultsfred, för att få en riktigt bra start på en underbar vecka.
Fastän det blåste och var kallt, regn och sol om vart annat, så är man ju utevan så klä på sig var ju inget större problem!
Det var ju flertal småflickor i kortkort och trasiga strumpbyxor som trampade rundor kl.12 på natten, när en annan hade två tjocktröjor, dubbla trumpor och kängor!
Små barn, små barn...
Detta året kände jag mig gammal för en gångs skull.
Jag var minst 2 år äldre än alla som fanns i vårt camp och de runt omkring oss.

Plus att jag har träffat på fler idioter än alla dom andra åren tilsammans!
Det där med offentlig avsugning var något nytt för i år.
Vi bodde bredvid en tjej som antagligen hade det lägsta självförotrende någonsin eftersom det var hon som sög av två killar offentligt för att sen ha sex med dem, dock inte offentligt, men i sitt tält.
Och dom var ju inte dom enda som besökte hennes tält den veckan.
Det värst var att hennes armar och ben var fyllda med ärr.
Det tog hårt i våra hjärtan att se hennes så.
Ja... nakenchockerna kom tätt i år. Det var ingen tvekan om saken att vissa frös definitvt inte!
Och "bajsmannen" var där!
Va FAN!
För er som inte vet vem den fruktade "bajsmannen" är så ska jag informera om denna sjuka människa.
Det är nämligen så att denna herre besöker olika festivaler hela sommaren, klättrar ner i Baja Majorna bland all skiten och väntar på att någon ska komma och sätta sig. Då blåser han eller smeker en i skjärten.
Han gör det om man är kille eller tjej, så alla blir lika drabbade.
Sjuka människa!
Vart fan gömmer sig dessa typer resten av året?!
Detta var ett extra stort problem i år för mig i med rockparty har varit tvungna att dra ner på vissa utgifter, så det var nästan enbart baja major som gällde i år.

När jag läser igenom all jag skrivit så blir jag så ledsen.. Allt är så negativt!
Men jag hade så jävla roligt ska ni veta!
Kamp purjo var tajtare är andra år och vi var som en riktig familj!
Två underbara flickor från stockholm blev våra själsfränder och jag kan inte tänka mig att leva utan dem!
Så fantastiska!
Jag förstår inte varför jag inte har några tjejkompisar när jag träffar dem... Dom var ju som jag!
Vi är nog väldigt få som vandrar denna planet uppenbarligen.

Och all underbar musik!
Jag fick se Ville Valo från första parkett för andra gången i mitt liv!
Han var lika vacker som i mitt huvud. Denna underbara människa.
Så ren... Så vacker... Så fantastisk!
Jag och Månz är rörande överens om att denna herre är den vackraste människan som vandrar på denna planet.
Det finns ingen som honom.

Jag fångade plektrum från Arch Enemy och 2st plektrum från Evergrey!
Inte illa alls!
Så är det när man är på allärten... Mer mosh åt folket!

Och allt detta förbannade tjat om Rage againt the machine...
Det var fan inget att hurra för, ska jag berätta för er!
Så mycket människor som trängdes framför Hawaiiscenen, men som enligt mig, fick ingenting i genäld.
De körde sitt race på scenen och körde låt efter låt, utan uppehåll, och gick av scenen.
Inte ett ljud! Inget tack till publiken! INGENTING!
Hur jävla roligt är det?
Plus att alla låtarna låter likadannt...

Här är några sköna bilder från vårt äventyr!
Fler bilder tillkommer ju så klart... Finns mycket att visa och berätta!

  

   



Flaggan är klar!

Kamp Purjo's flagga är nu klar för festival!
Och så snygg den blev!
Jag är nästan mållös...

 

Vad tycks om Darth Stewie?!


Badade i Dalby stenbrott!

Aldrig varit där innan, men hört så mycket fint om det.
Dock har jag ju sett hur det ser ut genom ett bussfönster när jag åkte till universitetet för två år sedan.
Men idag gällde det!
Och det var så förbannat kallt!
Så det blev aldrig någon doppning för mig inte...
Bada fötterna vid kanten räckte gott och väl för mig.
Vi var ett härligt gäng på 9 personer som åkte tillsammans och hade hur trevligt som helst i 4 timmar, tills det var alldeles för varmt och vi drog oss tillbaka till våra hemtrakter.
Något som pojkarna tyckte var väldigt roligt och underhållande var att hoppa från alla klippor som finns i brottet.
Det är ju väldigt djupt och isblått vatten, så det är ju inga problem att slå i huvudet någonstans.
Dock är ju jag värsta mesen när det kommer till höjder. I alla fall när man ska kasta sig ut från en klippavstats cirka 10-15 meter upp.
Nix, inte en chans!
Jag hade så klart kameran med mig, så jag kunde få några superfina kort när andra lite mer vågahalsiga typer kastade sig ut från klipporna.

  


Tyvärr så hinner jag inte skriva något vettigt...

Jag har fullt upp med att fixa det sista inför Hultsfred.
Vi åker ju på måndag... Och jag som är en STOR resenoja hela jag, så måste saker vara fixade lite innan.
Bara en sådan sak som att fylla luftmadrasserna med luft och hålla tummarna på att luften stannar kvar.
I alla fall en liten stund,
Viktiga saker ni vet...

Och jag ska köra och handla för att kunna fixa "Det enda som jag INTE fick glömma!" enligt Jonte, det var pastasallanden. Den slog på stort i fjol och blev en hit i Kamp Purjo, men även av campen som låg intill.
Så det är väl bäst att jag löser en spann sådant.

Jag lovade även Philip att fixa en freespee till honom. Annars skulle han ju "dö!" av rastlöshet!
Så det är bara att sätta igång!
Massa bilder och underbara kommentarer kommer så fort jag har kommit hem igen.
För vem vill inte missa en underbar bild med mig och Ville Valo?



Ps. Mamma, Pappa och lillasyster åkte till SRF i morse. Jag erkänner att jag är smått avundsjuk faktiskt.
För dom skulle ju inte bo tillsammans med oss andra dödliga, utan backstage på artisternas husvagnscamping! Vissa har det fan bra! Ds.

 

En liten remix...

En liten remix av "4 bugg och en Coca Cola" som Philip, Janne och jag trallade ihop när vi satt på jakten och åt glass!



"4 öl och en kåt carola
Fläskig prilla och raggar bil!"



Fortsättning följer...

Kamp Purjo - Under uppbyggnad!

Igår satte jag mig äntligen ner och sydde på lakanet som ska blir flaggan till Hultsfred.
Detta har jag skjutit på lite väl länge och jag kände att det började brinna i knutarna.
Men när Philip kom hem så blrjade vi skissa på motivet och började färglägga.
Sen kom  Bobbo förbi, han ville också vara med!
Så det såg ut som värsta lekskolan i vardagsrummet.
Tre stycken vuxna människor ligger och målar med penslar och akrylfärg.
Gulligt.
Men ack så bra det blir!
Vi slutade måla någon gång vid halv 10. 
Då orkade vi inte längre. Så fortsättning följer idag... 



Här är några steg för steg bilder hur allt utvecklas!

  

Sminkning inför studentbalen.

Igår begav jag mig till Veberöd för att sminka Sara till hennes studentbal.
För det första trodde jag att det skulle ta nästan bubbelt så lång tid att ta sig dit än vad det gjorde.
Sen hade jag nog inte hittat dit heller om jag inte hade levt på bussen till Lund en period i mitt liv.
Halva sträckan såg ju ut som ett grustag. Inga skyltar heller...
Men jag kom fram i en del!

Mötte upp Sara och begav oss till den lägenhet som vi skulle sminka i.
Det kändes lite nervöst faktiskt.
Det var så länge sen jag sminkade någon "fin".
Det enda som jag har sminkat det senaste halvåret, mer eller mindre, är ju antingen sår eller folk som ska bli äldre, eller varför inte döende?
Fake-tatuera hakkors
har jag fått gjort också... Vilket kan vara mycket enklare än det här.
Men det gick bra!
Sara hade köpt en underbar persikofärgad axelbandlös klänning och massor av pärlor som accessoarer.
Dock var det svårt att hitta någon färg som skulle kunna matcha klänningen!
Vill inte heller smeta på persikofärgad ögonskugga, sammma färg som klänningen!
Det skulle ju se så B, så jag hade svimmat.
Så vi körde med ljusa lätta färger, så som pärlemovit och svag persiko/rosa skimmer över hela locket.
Och en smal snygg eyeliner med vinge, så jag hade någonstans att sätta lösfransarna.
Så det hela blev mycket klassiskt men stilrent.
Och så jobbade jag mer med att framhäva kindben och modellera fram ansiktets snygga linjer och konturer.
Jag avslutade med att blanda ett rosa skimmrande läppglans, som bara markerade hennes egen färg på läpparna.
Jag blev nöjd och jag hoppas att Sara också blev det!

image253

Sen fick jag stanna och hjälpa alla killarna som skulle på balen.
Det var ingen som visste hur man knöt en slips eller fluga!
Sen var där en herre som inte visste hur man satte ihop en smoking.
Men jag kom som en räddare i nöden.

Spännande!

Dom ringde ifrån BroGripen i morse och medelade att vi var överst i kön på att få en lägenhet just nu!
Så vi ska på lägenhetsvisning på torsdag!
Ojoj!
Jag har fjärilar i magen!
Det ska bli så spännande!

Håll tummarna nu!

En dag i solen.

Det var superhärligt väder igår, men min dag startade inget vidare...
Jag var seg och kände mig så där lite ensam.
Ville inte gå utanför dörren... Det skulle ju bara bli tråkigare där... Helt ensam.
Jag lät lite grann som roboten Marwin i "Liftarens guide till galaxen".
Men så ringde telefonen!
Det var Janne.
Och han frågade det direkta frågan, som skulle göra min dag så mycket bättre:
"- Åka till Jakten och äta glass?"
Självklart!
Men först gick vi en runda i skogen... Härligt att komma ifrån och bara gå och babbla massa.
Är det inte politik så är det allmän medicin eller hur korkade amerikanare är.
Sen rinde Philip. Han ville också vara med.
Så vi körde med lilla diselbilen och hämtade honom och tog oss en runda på stranden.
En härlig dag må jag säga...

   



Men vi hittade även lite roliga saker!
Eller kanske lite oroande?

 

Bilen var ju bara klockren!
En liten svart Ford Puma med regnr. KKK.

Men vad är det som vi ser i fjärran?
Någon som vet?

Grattis på Onkel!

Stort Grattis till Månz som fyller 21 år idag!

  


"Mannen som gav Arkimedes ett modernt ansikte."

20 års fest på Dannero!

Det var Fredrik som hade bjudit in till 20 års fest i lördags.
Först skulle vi ses ute i Sjörup, där han precis flyttat till ett hus som han och en vän hyr.
Kärt litet hus med mycket möjligheter.
Där bjöds det på drink/öl och trevligt sällskap i kompott av vänner och släkten.
Kl.19 skulle vi befinna oss på Dannro utanför Skivarp.
Detta hade vi, stadsbor, aldrig hört talas om!
Men det var minsann Danne Stråheds egna lilla tillhåll.
Och vi var minsann inte dom enda där!
Det var ett tiotal olika sällskap i grupper mellan 10 till 50st.
Så massor av människor som åt och drack tillsammans.
Det bjöda på stekt sill på grovt bröd till förrätt, skånskt midsommarbord till huvudrätt och jordgubbar med mjölk och socker till efterrätt. Så gott allt var!
Det sjöngs snapsvisor och lekte "Bonde söker fru - Live!"
Sen var det baren som gällde för Philip, Bobbo Linda och mig.
Och lite logdans till Danne Stråhed live kanske?
Jodå, tre stycken svängom i vimlet hanns det med innan vi skulle åka hemåt.
Kl.03 var vi hemma hos Bobbo och slängde på några avsnitt av Family Guy, sen somna vi kärt allihopa.

God mat och god stämning!
En riktigt härlig kväll på logen!


 
Och här var min och Philips present!
Vad ger man annars en kille i inflyttningspresent som precis fyllat 20?!


forsätt kämpa!

Såg en dokumentär om Stieg Larsson på SVT2 härom dagen.
Jag har tyvärr inte varit så insatt i Stieg Larssons historia och vad som egentligen hände.
Jag har bara läst hastigt i tidningar om hans miljoner, som böckerna har dragit in.
Och den opublicerade 4:e boken i serien.

Men denna dokumentären visa verkligen vad som verkligen hade och vad som pågår än idag, 4 år efter Stieg Larssons död.
Dokumnentären började att visa vad Stieg hade uträttat i sitt liv. Han var aktiv inom politiken och arbetade mycket utomland för de svartas rättigheter. Han var även ett måltavla för nynazisterna och de högerextrema i Sverige, då han uttalade sig ofta i Expo, den tidning som han skrev för, om sina "vänstersyner" på dem.

Hans flickvän Eva hade han träffat i början av 70-talet. Kärlek vid första ögonkastet. 
De hade pratat i många år om att gifta sig, men eftersom de hade så mycket arbete och reste så mycket, blev det inte av. Dock senare kunde de inte gifta sig av säkerhetsskäl. Stieg var prio ett mål för nynazisterna och vågade inte gifta sig, för att då skulle hans namn finnas i register och de kunde lätt hitta hans bostad.
Så därför blev det aldrig av...

Stieg hade många gånger fått förfrågan om att skriva ett testamente, för att han inte var gift med sin Eva, vilket gjorde henne arvslös om något skulle hända honom. Men han tackade Nej, för att tyckte det gav otur med sig.
Han skulle ju leva många långa år med Eva till.
Dock blev det inte så. 

2004 var hissen på Expo trasig, och han var tvungen att ta trapporna. 
Han började gå upp dom 8 trapporna till kontoret, men när han kommit halvvägs kollapsade han, utav en hjärnattack och dog omedelebart. Bara 50 år gammal.

Han hade, bara några månader tidigare, fått godkännande av förlaget att hans 3 böcker skulle publiceras.   
"Flickan som lekte med elden", "Luftslottet som sprängdes" och "Män som hatar kvinnor" hette de 3 böckerna i den ökända Milleniumserien.
Förlaget publicerade böckerna ändå, fast än Stieg hade avlidit och det blev minst sagt en succé.
Böckerna har idag, bara i Sverige, sålt 6 miljoner exemplar. 
Den har även översatts och har sålts både i Tyskland, England och de skandinaviska länderna. 

Dock finns det ett stort men... Hur blev det med Eva?
Inför begravningen sökte hon egenom lådor där hemma efter ett kärleksbrev som Stieg hade skrivit till henne när hon hittade ett stort brunt kuvert. Där det stod:
"Testamente, öppnas ej före min död!"
Testamentet hade Stieg skrivit i mitten av 70-talet och det fanns inget förnyat expemlar sen dess. 
Så det var detta som gällde i rätten.
Dock var den stora frågan vem som skulle få ärva Stieg?
I med att Eva inte fanns med i testamentet, så blev Stiegs far och bror direkta arvstagare och förmyndare över hans tre stora livsverk. Även om de inte hade talats vid på flera år.

Sen har det bara gått utför för stackars Eva.
Hon har blivit utpressad av de två arvstagarna ett antal gånger, för att det är hon som innehaver datorn med det sista manuset för den 4:e boken. Men hon vägrar ge den ifrån sig.
Eva och Stieg stod båda på den lägenhet där de bodde tillsammans under de 30 år som de levde ihop, och efter Stiegs död ägde arvstagarna halva lägenheten. De pressade henne med att hon kunde få lägenheten om de fick datorn. De har till och med gått i domstol för att Eva inte ska få någonting!
Eva har till och med gått med på, att de kan få alla pengarna, så länge hon får vara förmyndare för böckerna. 
För att Stiegs far har redan ändrat saker i originalmanuset!
Saker som han inte tyckte var "rätt".

De här två arvstagarna, Stiegs bror och far, är de mest vedervärdiga typer jag sett.
De har gjort saker som som skulle få Stieg att vända sig i graven!
Och så anser dom att de vet vad som är rätt och fel när det kommer till deras bror/son, när de inte ens har träffat honom på flera år.
De är bara ute efter pengarna och rätten att göra vad de vill. Det handlar om makt.
Makten över tre stycken böcker som säljer guld över hela världen.
Makten över Eva som lever i en värld som inte hon kan äga.
Makten över framtiden och deras egen säkerhet.

Jag var djupt rörd över dokumentären.
Och jag är fortfarande förbannad över dessa två personer som kan ödelägga livet hos en familjemedlems livskamrat efter 30 år tillsammans. 
Vad ger dom rätt?
Jo, arvsrätten.

Jag säger till dig Eva, jag känner för dig.
Jag sörjer med dig. 
Och jag önskar dig all styrka att fortsätta kämpa för din älskade.
Jag står vid din sida. 

 
image242

RSS 2.0