RedLacuna!

Ja, jag måste ju skriva några rader om när jag jobbade på Eagleskonserten i fredags i Malmö.
I med jag var ledig denna fredag från mitt vanliga jobb, så hade jag tagit på mig att jobba 16 timmars pass på konsterten. Alltså jag var på plats 07.45 i Malmö på gamla fotbollsstadion.

Blev utplacerad på baksidan att vakta en grind in mot backstage-området och där bandets catering befann sig.
Så det var ett ständigt spring på folk med matleveranser eller andra viktiga personer som skulle ha sitt sagt.
Med andra ord hade jag aldrig tråkigt... Det fanns alltid någon som kunde stanna och prata lite eller heja när dom sprang förbi. Alla från Eagles egna crew till lastbilschaffisar, humpare och KB´s folk, som anordnade denna spelning.
Alltid någon att prata med...
Så mina första 12 timmar på passet gick otroligt fort!

Mina överordnade kom i mellanåt så jag fick springa på toa och hämta något att äta, så allt gick som smort.
Och vid min sista avlösning blev jag lovad att snart ska du få byta ställe, så se någonting annat än samma grind.
Det tackar man ju inte Nej till!
Men hon kom aldrig tillbaka... För då blev hon avlöst av nästa chef och glömde nämna vart jag befann mig.
Så timmarna gick...
När jag var inne på min 14:e timme på samma plats kom en av mina arbetskollergior som misstänkte att jag stod ensam och häll mig sällskap. Och fick en chock då vi kom fram till att dom glömt avlösa mig till middagen! Alla andra hade ätit för 3 timmar sen!
Så han sprang iväg och fixa mat till mig, för det fanns fortfarande lite kvar...
Under tiden har var borta kom där ut en herre, i sina 55 ungefär, och satte sig och rökte hos mig.
Jag såg ut att vara en av lastbildchaffisarna och det var lätt att prata med honom. (Även om alla var britter.)
Jag kommenterade att jag så ruskigt trött ut, och han svarade bara med att han hade sådan himla jetlag.
Inte konstigt tyckte jag...

Sen prata vi om hur jävla länge jag hade stått där den här dagen!
Och han beklagade mitt lidande. Jag menade på att jag hoppades att konserten började någon gång, så jag kunde komma hem. Plus att folket höll sig lugna så vi inte behöver bära ut folket efter konserten.
Det höll han med om. När han skulle resa sig upp och gå, fick jag en glimt på mannen backstagepass.
Jag slöt ögonen och förbannade mig själv och min stora trut...

Mannen var ingen mindre än Glen Frey.... Sångaren i The Eagles...
Jag stod där och kände mig allmänt korkad över att gnällt om mina arbetstimmar och hoppas att den jävla konserten kunde börja någon gång så jag kunde gå hem, till sångaren himself!
Just då kom en rosenrasande vaktchef instormande. Ja, hon var inte arg på mig utan på den andre chefen som inte nänmt att jag nu hade stått på samma position i 15 timmar.
Så fort som fasiken bytte hon ut mig så jag fick komma ut och titta på konsten de sista 20min.

Sen var det dax att få ut alla gästerna, så vi kunde börja riva kravallstaketet.
Ett jävla skitjobb! Tungt och smutsigt... men det gick superfort för alla ville komma hem och alla hjälptes åt.
Det tog ca. 15min att riva 90meter staket! Inte illa!

Sen var det dax för avlöning och äntligen 01.10 satt jag i bilen på väg hem.
För klockan 09.00 skulle jag vara på mitt vanliga jobb igen!
Jag hann få i alla fall 4-5 timmars sömn innan det var dax igen...
Men kvällen var fantatsikt och jag fick i alla fall höra Hotel California live!
(+Träffa Glen Frey!)

The Eagles