RedLacuna!

Det känns som år och dar sen jag själv stod där i min vita särk en varm majdag.
Den dagen då det var min egen konfirmation.
Jag konfirmerade mig för att lära mig om religion, något som alltid fascinerat mig otroligt.
Att kanske kunna finna svar på mina tankar och funderingar om Gud och allt som som berör min själ.
Visst var det mycket roliga skratt och många timmar där koncentrationen var som bortblåst, men många gånger var det även så, där jag satt i min kyrkbänk, att jag fann små bitar av det pussel jag hade knåpat på så länge.
Inte menat att jag fann svar i just kristendommen utan även av det själsliga av att sitta tillsammans med andra männsikor och känna trygghet och närhet.
En enig känsla.
Detta har jag tagit med mig i mitt liv som en fantastiskt upplevelse och jag har vuxit med insikt och respekt.

I lördags var det alltså dax för min enda syster att gå samma resa som jag en gång gjort.
Hon hade valt en konfirmandgrupp med sånginriktining och i med hon är duktig på att sjunga, så passade detta extra bra. Och visst är det dom vackra sångerna i det fantastiska kyrkrummen som är så häftiga!
Det var en väldigt vacker konfirmation. Ljus och glad med massa sång och en publik som var med.
Det svängde nästan i St. Maria kyrka denna lördag!
Efter kyrkan kom vi alla hem till mina föräldrar och åt en fantastisk middag tillsammans med släkt och vänner.
En helt del flaskor öppnades och alla var glada och nöjda.