RedLacuna!

Nu äntligen har jag fått koll på alla bilder och filmer från lördagsnatten!
Blev en massa foton och filmer från Sensation White i Köpenhamn.
Helt magiskt!

Så jag tänkte ta hela historien från början, roligast så eller hur?

Vi var ute i god tid må jag säga. Simon och jag begav oss till Malmö redan vid 4 för att möta folket från Lund/Jönköping/Malmö. (Redan nu var vi 7st och vi skulle bara bli fler under kvällens lopp.)
Efter att alla fått rätt med biljetter och vissa hade fått mat i magen begav vi oss till tåget med en uppsjö av vitklädda människor, det var vitklädda folk överallt! Folket på stationen såg aningen frågande ut kan jag säga!
Tågresan kändes som den längst någonsin! Inte bara för att vi fick stå upp hela vägen till Österbro men också för att vi hamnade bredvid ett gäng fulla och sjukt jobbiga mammor i 40 årsåldern från Sjöbo!
(Carro när du läser det här, gråt för min skull!)
Morotsfärgade efter en misslyckad brun-utan-sol sprejning och i sandaletter(!?) dom inte kunde gå och stå i.
(Obeserva att jag hade tjocktröja och vinterjacka för det var ca. 3grader ute!)
Fnissandes hela vägen till Köpenhamn för at få uppmärksamhet från ett gäng killar och supandes på varsin halvliters cider. Usch och fy... Nä, nu lämnar vi det till roligare delar av historien!

Så när vi hoppat av i dom östra delarna av Köpenhamn tillsammans med detta hav av vitklädda partymännsikor var det bara att börja gå till Parken stadion.
Det tar ungefär 15-20 min att gå och det var en spännande och rolig promenad med denna ström av männsikor som ska till samma ställe. Väl framme vid Parken skulle vi hitta vart vi kunde hänga av oss våra tunga ytterkläder, ingen höjdare att bära på dom där inne! Så vi hittade ett tält med skåp att hänga av sig i och fick betala dom hutlösa 120 danska kronorna för en nyckel. Så Simon, Fingal o jag klämde in allt vårt i en, så mycket pengar skulle dom inte tjäna på oss! Sen var ju nästa problem, där stod vi utan ytterkläder i bara linnen i nästan minusgrader! Det var snabba ryck till ingången så vi fick komma in i värmen.
Där var ju helt klart många som hade en bråkdel av de kläder som vi hade på oss som jag tyckte nästan lite synd om.
Sen var det dax för den omöjliga problemet - Hur skulle vi hitta alla våra kumpaner väl där inne?
Inte kunde man kolla efter ett gäng med vita kläder!
Men till sist, lång om länge med många teefonsamtal och SMS, var vi tillsammans och begav oss in på golvet på arenan för invigningen av kvällen. När vi står där inne, mitt på det enorma dansgolvet, försöker vi gissa vad det skulle bli för tema i år. (Som tex förra året var det vattentema på hela kvällen)
Då slår det mig och till mig otroliga lycka - Det är Alice i underlandet-tema!
Magiskt och ett helt fantastiskt bra tema! Guldstjärna i kanten!

Och så sätter allt igång. Den klassiska mörka "berättarrösten" börjar berätta en historia om en flicka som ramlar ner i mörket till en underlig undre värld. Först ut av alla kvällens djs var Ericke E. Inget stort namn precis vad jag förstod det som, men en kille som håller i uppvärmningen på sådanna här tillställningar.
klockan var nu 19.30. Vi hade alltså otaliga timmar framför oss, så istället för att börja dansa direkt tog vi det lugnt och satte och ner och beundrade utsikten från läktarna.
Detta hav av alla vitklädda männsikor var så underbar. Märkligt underbar får jag väl säga.
Det var ännu ganska bra med plats på den enorma dansgolvet så det skulle komma många till innan kvällens slut.
Efter ungefär 1½ timme på läktarna frös jag som en liten mus! Det var väl ventilerat det här bygganden, vilket iofs är superbra för annars skulle det bli olidligt varmt dä inne. Så det var dax att prova dansgolvet!
Och det gjorde vi med råge!
Det bästa var nog när man står där i vimmlet av männsikor och dansar tillsammans att det pågår shower uppe på scenen. Allt möjligt galet och udda som man kan tänka sig - fast i Alice i underlandet stil förståss!

Vad sägs om 4 flickor i mini outfits i färgerna som godis och dansande på godisklubbor?
Eller Hjärter Dam kommer ut och piskar sitt fyrspann med flickor i vita latexkroppstrumpor?
jodå... allt är möjligt!
Så höll det på hela natten.

När klockan närmade sig halv 10 anslöt ännu fler till vårt gäng. Tills slut avr vi ett gäng på säkert 15 personer som dansade tillsammans! Helt underbart!
Efter många timmars dans och klockan närmade sig halv 1 på natten var det dax för vätskekontroll och varmkorv. En liten paus innan vi befann oss återigen på dansgolvet nu denna gången till dom lite mer kända Axwell och Sebastian Ingrosso. Det enda, som för mig, stod ut under kvällen. För ett otränat öra som mitt låter mycket väldigt lika. Mycket tuggummitugg.

Framåt 3-4tiden var det dax att bege sig för mig. Cirka 8 timmars festande med dans och show började kroppen faktiskt kämpa emot. Dessutom började jag bli orolig över tågen hem igen. Det var ju röd dag denna Alla helgona-lördag. Så sakta men säkert böjade vi bege oss tillbaka till tågstationen. Förståss inte helt lätt. Det måste ju alltid krångla lite!
Efter många om och men var vi äntligen tillbaka i Malmö. Gick för att hämta bilen som jag parkerat vid skolan. Ett snabbstopp på McDonalds på Rosengård sen var det full gas hem till Ystad.

Vilken kväll!
Ojoj, ett minne för livet!
Och det som skrämmer mig lite är; jag fick nog lite blodad tand för det här. Jag skulle inte vilja gå på något mindre för musikens skull utan snarare gå på något ännu större!
Så nästa steg blir väl att åka till Amsterdam för mer upplevelser.
Kanske någon annan typ av rave också - Inte bara detta tuggummiljud.