RedLacuna!

Ja... det är sååå tomt här på bloggen.
Det är för mitt liv har varit helt upp och ner den senaste tiden.
Jag har inte varit så positiv till att dela med mig av allt här på bloggen heller...
Men nu har jag fått lite distans och känner att jag kan se den senaste tiden lite mer objektivt.

Jag har haft en familjemedlem som dött och en fruktansvärd död.
Det har tagit mig många timmar av tankar och sörjande stunder för att kunna komma till sans.
Även tiden det tagit att besöka hans lägenhet och stå i begravingsplaner har tagit hårt.

Charlie är tillbaka i våra liv och tar ännu mer plats än förra gången.
Och det verkar inte som han ska någonstans på ett tag.
Får väl acceptera hunden i mitt liv i alla fall. För det har mina vänner gjort.

Jag har varit upptagen med att alla fotojobben på sjukhuset.
Det har verkligen sugit musten ur mig. Har inte haft lust att göra särskilt mycket...

Jag har haft utslag över hela bröstet och ut på axlarna under en mycket lång period. Jag har provat allt från att byta tvättmedel till att sluta använda parfym och hudprodukter som inte är helt organiska. Men nu äntligen fått veta vad jag är allergisk mot.
Och det var inte svårare än att jag var allergisk mot citrusfrukter.
Så bye bye Bravo Apelsin juice.
Skönt att i alla fall fått veta vad jag lider av och att det kommer sluta klia.

Det har varit stora diksussioner i radio och TV angående bloggkulturen.
Jag har känt mig träffad, av någon anledning, av alla elaka kommentarer för alla antibloggare och har bara velat ha mitt liv för mig själv ett tag. Även om jag älskar att skriva och bloggen har varit ett underbart bollplank under mycket lång tid. Så fick jag helt plötsligt ont i magen av hur ytligt en blogg kan vara. Lite grann som en käftsmäll...
För vem vill läsa och tycka det är intressant hur jag sminkar mig eller vad jag gör i mitt liv?
Har jag inga vänner som vill lyssna på mig?
Nu vet jag att detta inte är fallet, för jag har många underbara vänner som alltid finns där, men tankarna har ändå rusat genom mitt huvud som skyttetrafik.

Jag har även fast en mindre svacka angående mitt karriärsval.
I mitt 500 inlägg skrev jag att jag aldrig ångrat min väg. Men nu börjar jag tveka.
Jag ser många av mina klasskramrater haft sådan tur och lyckats så väl.
Jag läser i tidningar och andra bloggar om tjejer som inte ens har någon utbildning som lyckas fantastiskt väl inom yrket.
Så det är kanske svartsjuka som satt in?
För varför har jag inte lyckats på ett högre plan?
Jag har alltid varit tacksam för alla dom uppdrag och jobb jag har gjort. För allt jag gjort har varit så stort och mer än vad jag hade kunnat önska mig från början. Men nu när man börjar titta sig omkring förstår jag ju hur mycket mer jag kan ge. Men har inte chansen.
Tvekar på min talang och kunskap. Och är det dax att byta karriär?
Börja plugga igen och i så fall till vad? Vad är det näst bästa efter makeupartist som jag vill bli?
Timmarna till dessa tankar har varit långa.

Det känna som alla drar och sliter i mig från alla håll och jag hinner inte med.
Bloggen kommer inte försvinna, men jag kommer ha en paus.
Och återkomma när krafterna är tillbaka och jag känner mig stark igen.

Så Hej Hej så länge och på återseende.

En utmaning som jag tyckte var annorlunda och lite rolig.
Om inget annat otroligt gullig.

Hur träffades ni?
På estetprogrammet i gymnasiet.

Bor ni ihop?
Ja, vi flyttade ihop för många år sen hemma hos mina päron, men bor nu i egen lägenhet  tillsammans sedan oktober 2008.

Har ni barn?
Nix pix... Vi har ju Charlie förståss... Han är ju som en liten unge.

Har någon av er körkort?
Vi båda har faktiskt körkort. Dock tog ju jag mitt 2 år innan Philip... Så gissa vem som kör när vi ska någonstans?! ;)

Kommer du ihåg er första kyss?
Ja... Absolut! En klassiker, sätta igång en film och sen inte titta på den!

Vem sa "Jag älskar dig" först?
Jag.

Vem är äldst?
Philip är ju en årsmodell äldre än mig faktiskt... Tro det eller ej. 

Vilka stjärntecken är ni?
Jag är Våg och Philip är Lejon.

Vem fyller år först på året?
Philip fyller ju år mitt i varma sommaren medans jag får vänta tills löven börjar falla.

Vem är längst?
Philip är väl några ynka centimeter längre än mig...

Vem sjunger bäst?
Oj... Dom som känner oss vet att vi båda sjunger lika mycket, men Philip är ju helt klart den som sjunger bäst.
Många år som sångaren i band har ju satt sina spår...

Håller ni handen på stan?
Ibland när Philip vågar och pallar...

Kände ni varann innan ni blev ihop?
Njaa.... vi gick mer rakt på sak. Bara kärlek.

Vad har ni gemensamt?
Det mest uppenbara vi har gemensamt är ju Disney. Inga nördar Disney som vi två!
Annars är vi sjukt lika på många plan. Så som humor, kläder och drömmar.

Blev du kär i första ögonkastet?
Det får jag väl verkligen erkänna att jag blev... (Carro minns nog!) 
Samma sekund som jag såg honom var jag fast besluten att jag inte skulle ge mig förrän han var min.

Har ni någon speciell låt?
Ja, alla Disneylåtar är ju "våra" låtar eftersom vi kan dom alla utantill.
Men vår första låt som vi delade var K-Ci and Jojo - All my life.

Har ni stora framtidsplaner?
Vi vill resa!

Har ni gråtit i varandras armar?
Ja... Blödiga typer... =)

Har ni varit utomlands tillsammans?
Ja... både till grannlandet Danmark och semster på Cypern förra året.
Annars har vi åkt till oasen Hultsfred i många år tillsammans.

Vilket är ert bästa minne?
När vi förlovade oss den 14 augusti 2004.

Vem lagar bäst mat?
Definitift jag!
Philip kan steka ägg och göra popcorn, jag det är jag tacksam för.
Jag behåller gärna mitt kök till bara mig själv.

Vad gör ni en vanlig vardagskväll?
Tränar eller skrattar tillsammans.

Ger ni alltid varandra en puss när ni ses?
Ja...  För det mesta i alla fall. Vissa dagar mer än andra förståss.

Bodde ni långt ifrån varandra när ni träffades första gången?
Ja! Det var en enda buss som gick 2ggr om dygnet!
Hatade Skånetrafiken på den tiden innan jag fick körkort och bil.

Blir du lätt svartsjuk?
Självklart vill man inte kalla sig själv svartsjuk, men jag bryr mig en hel del.
Men inget sjukligt... Bara rädd om vad som är mitt. =) 

Brukar ni bråka?
Det händer ju förståss... Oftast tycker vi lika men uttrycker oss olika så allt blir väldigt fel.

Ringer eller SMS:ar ni mest?
Vi smsar gratis, så det blir en hel del sms ja...

Vilken är hans/hennes finaste kroppsdel?
Öh... *generad* Det finns många....

Brukar nån av er prata i sömnen?
Philip har många skumma saker för sig nattetid. Jag bara visslar med näsan...

Ja, mina kära vänner... Detta är mitt 500:e inlägg här på bloggen!
Helt galet fort har det gått!
Tänkte ha en liten minnesstund här med er på mitt 500:e inlägg, det är ju alltid roligt att titta tillbaka på vad som varit.

Det var den 23 september 2007 som jag började skriva här på bloggen.
Jag var skeptiskt till idéen att dela med sig av sig själv så offentligt, tyckte att det verkade väldigt läskigt och jag klände mig nästan naken på något sätt.
Detta skulle dock bara vara ett plats för mig att tala om för min familj och vänner där hemma vad som pågick, eftersom jag har flyttat till Malmö för att utbilda mig till makeupartist.
Det gjorde även att jag inte kände mig så ensam...
För att flytta från en min hemstad till en storstad som Malmö var en stor skillnad och jag var inte van vid den totala anonymitet det innebar.
Jag har nog aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv!
Så det var skönt att få ventilera av sig i mellanåt.
Jag hade ju skolan som tog upp nästan all min tid ändå, vilket var skönt.

I början skrev jag om alla roliga moment som vi gick egenom på skolan.
Allt från Clean Beauty, Marilyn Monroe till Dragqueens och sminkeffekter.
Så roligt jag hade!
Och jag skrev...
Det hände massor på min startbana till att bli makeupartist och jag omfamnade allt som kom i min väg.
Allt från modevisningar till TV och långfilm.
Jag njöt av varenda sekund.

Jag skrev bara om mitt liv och var inte så insatt i smink- och beautybloggare var för något förrän denna vackra svarthåriga skapelse tog kontakt med mig. Ingen mindre än vår kära Rocketqueen!
Hon informerade mig om att det fanns en hel värld av likasinnade människor som mig där ute, och som gärna ville veta mer om mig. Hon överröste mig med beröm och jag blev bara generad. Jag trodde inte jag hade något speciellt, men hon övertalade mig.
Hon skrev om mig på Pret-ty.se, Resan till makeupartist. Jag var så hedrad.
Efter det blev min blogg något mer än en kontakt till min familj och mina läsarsiffror ökade med jämn takt.
Inte något helt ogreppbart men tillräckligt för att det skulle sporra mig att fortsätta min väg till framgång.

Det har hänt massor under dom här 1,5 året som jag har skrivit här, och jag tycker alltid det är lika roligt att kika tillbaka och minnas. Från första skoldagen på makeupstudion till den dagen då jag stod med mitt diplom i handen som Professionell diplomerad Makeupartist.
Vilken resa!

Smink och skönhet har fått en helt annan innebörd i mitt liv efter den här upplevelsen.
För jag var nog en av de få som gick denna utbildning för att man var intresserad av konsten bakom.
Inte för att kunna sminka sig som något kändis utan för att kunna skapa något vackert.
För min resa gick ju från en målarpensel på en duk till en sminkpensel på en annan typ av kanvas.
Jag hade ingen aning hur stor denna världen var och lär mig något nytt varje dag.

För när jag började på Makeupstudion hade jag ALDRIG noppat mina ögonbryn förut!
Jag tyckte inte detta var nödvändigt och gjorde mest ont.
Kvinnor var vackra som dom var och skulle inte spöka ut sig och inbilla sig att dom var någon annan.
Särskilt inte göra något som gör ont!
Men jag ändrade min syn på sminkvärlden.
Den var inte så ytlig och plastig som jag trodde.
Jag fick ny inblick i varför man gör allt detta och att det faktiskt ger en ibland själslig förändring. 
Att känna sig bra på insidan är att veta att man ser bra ut på utsidan.
Jag lärde mig att stråla på ett helt annat sätt.

Jag har aldrig ångrat min karriärsväg.
Den har säkert massvis av överraskningar kvar till mig.
Och jag hoppas att jag aldrig slutar förundras...

Hallå Våren...?
Var blir du av?!

Det har varit ruskigt tråkigt väder hela dagen och jag har passat på att städa hela lägenheten...
Den behövdes verkligen skrubbas efter som jag inte fått bort alla hundhår efter Charlie ännu.
Dom små rackarna gömmer sig överallt ju!

Nästan 4 timmar tog det att gå egenom hela lägenheten, dock med några pauser av te tillsammans med Bobbo som är sjuk och tyckte han kunde vara det på min soffa. Det var mer underhållande att se mig städa än att ligga hemma och glo på TV.
Det kan jag nog hålla med om...!

Fullt ös med hela underbara 70-talet vrålande från högtalarna.
Minnen från min kära barndom. Pappa som dammsuger i sin rosa joggingdress och sjunger högt och tydligt till Journey, Iron Maiden, The Sweet, Deep Purple och Rainbow.
Jag kan inte mer än att le för mig själv när jag springer runt här hemma och rotar och skrubbar.
Det var tider det! Tänk att få stå där igen och känna den känslan.
Oj oj...

Ja... det var tidigt när jag tog fotona i morse innan jag gick till sjukhuset för en hel dag av photosessions.
Lite trött efter en natt som inte gav så mycket sömn som jag hade hoppats på, och mörkt och molnig dag gjorde inte mig så mycket piggare.
Nu äntligen hemma efter ha sprungit på sjukhuset och varit livrädd för att smittas av deras kräksjuksepidemi!
Förhoppningsvis har jag klarat mig... Inget som står på önskelistan precis.

När jag vaknade i morse ville ha någon fräsch och ljust.
Så jag ville prova rosa och guld som kontraser och en cool stor eyeliner på detta.
Men när jag står där framför spegeln med det rosa och det guldiga gav jag upp.
Det såg inte alls ut som det gjorde i mitt huvud. Så jag fick tänka om...
I med det var så mörkt fick sminket bli mörkt.
Jag tog aldrig bort den ursprungliga sminkningen utan bara lade på en mellan granitgrå skugga och lite highlighter.
Och fick denna lila/ gråa nyans på skuggan. Gillar den faktiskt.
Misstag kan bli rätt...

Nu äntligen blir det lite uppdatering på sminkfronten.
Så man kanske kan misstänka att detta faktiskt är någon typ av beautyblogg...
Tro det eller ej!

Så här är dagens makeup!
Grön och mycket var väl min tanke här...
Jag vet inte om det är bara jag eller det finns fler som gör likadant, men när man är irriterad eller småsur för något som inte vill sig i livet, så åker det på mer smink.
Ju mer känslor som pyr rundor, ju intensivare och ju mer färg hamnar det rund ögonen.
Jag har hört andra som gör precis tvärtom, att när dom inte känner sig 100 så minskar sminket och man blir mer neutral för omvärlden.
Jag föredrar att sätta igång en gammal Slipknot skiva på högsta volym och spackla om ansiktet.
Det får mig att varva ner och sluta tänka på något särskilt...
Jag blir liksom lugn och sen kan jag, snygg som jag förhoppningsvis blev, gå ut och möta världen... lugn som en filbunke.

Finns det någon som gör samma sak?

Ja, som sagt... Tiden bara flyger iväg och jag har ingen aning vart den tar vägen!
Fullt upp och samtidigt får jag ingenting gjort, hur nu det går ihop...?!

I lördags eftermiddag/kväll/natt stod jag säkerhetsvakt på Volbeat i Lund.
Jag som bara hört Volbeat på skiva var inte alls övertygad och var inte alls så förtjust.
Men man har alltid roligt på konserter, så tacka nej skulle jag aldrig göra!

Det började med 1½ timme i visiteringen vid ingången. 
Det märks sådan skillnad på gäster på en hårdrockskonsert och publik på tex Britney Spears.
Folk är glada och livet är en fest! 
Dom trängs inte och trycker inte... Dom är vänliga mot personal och väldigt hjälpsamma. 
Ingenting är konstigt eller fel, för alla har ju olika regler på olika arenor, så det kan vara svårt att hålla sig uppdaterad. Och när vi då ber dom om lämna vissa saker utanför dörren är det inga problem.
Allt blir så lätt!
Särskilt när vi kroppsvisiterar folk. Det finns ingen hårdrockare som inte vill blir visiterad av en tjej i 20 års åldern!
Vilken ålder dom än är, 18, 35 eller 60 så tycker dom alltid det är lika roligt.
Vilket så klart underlättar vårt jobb avsevärt!

När väl sista ruschen vid ingången var över fick jag gå ner och vakta Volbeat's loge.
Inte jättespännande, men tack vare att hela bandet och deras crew nog är en av de trevligaste jag någonsin träffat, så gick tiden ganska fort. Eller i alla fall de första 4 timmarna... Sen börjar benen värka en hel del.
Men jag fick ständig uppdatering av bandet med så som vatten, godis och frukt. Så jag klarade mig ganska bra!
Det märks sådan skillnad på band som inte ännu insett hur stora dom är utan fortfarande är "nere på jorden".
En himla skillnad mellan detta bandet + crew och Judas Priest i onsdags.
För stod du i vägen där så skrek dom omkull en och man skulle misann veta sin plats.
Inget fel i det, men det blir ingen rolig stämning.

När väl bandet började spela vibbrerade hela lokalen. Ett jädrans ös!
Helt otroligt!
Så jag får nog ta ändra vad jag har sagt om Volbeat... Jag tycker fortfarande inte dom är några höjdare på skiva, men vilket liveband!  Oj oj oj!
Och publiken var helt med på noterna, ända in i det sista.

Så efter många långa timmar vid min post vid logerna, så fick vi äntligen bege oss hemåt.
Lite mer än en timme i bilen gjorde även sitt...

Ja, vilken njutning det brukar vara att färga håret.
Komma ur salongen och känna sig supersnygg och oemotståndlig.
Och med tanke på mina tidigare färgval så brukar jag få några huvuden att vända sig.
Alltid lika roligt!

Denna gången var elever helt nya på Leep och dom var två stycken för att färga mitt stackars hår.
När läraren kommer för att se på deras verk, så upptäcker hon att de har vräckt på alldeles för mycket färg i mitt hår.
Hon är orolig hur färgen kommer se ut när det är urtvättat och ser lite nervös ut.
Jag frågar hur det blir med slingorna som dom skulle göra?
Så berättar hon att det går inte att göra, för då kommer mitt hår ramla av!
Eleverna har använt så mycket färg så mitt hår skulle inte klarar av mer!
Vilken besvikelse!

Jag har väl haft turen att inte få några riktiga gröngölingar innan, och alltid fått ett superfint resultat, men någon gång ska man ju ha otur.
Tyckte förståss synd om tjejerna som stod brevid mig och skämdes för att dom hade förstört mitt hår...
Så jag fick en klippning på köpet istället för slingorna.
Det kan man ju inte tacka nej till!
Fast det borde jag ha gjort... för det var samma tjejer som färgade mig som skulle klippa mig.
Det hela slutade med att läraren kllippte mig så det såg bra ut...
Vilket drama...

Jaja, jag är inte missnöjd med min nya frisyr och hårfärg, men jag ju helt klart orolig när det skulle börja ramla av!
Det är roligt med en extrem hårfärg, det är väldigt jag faktiskt.
Och jag känner mig lite hårdrock för en gångs skull!
Back in black kan man säga.
Roligt att friska upp lite gamla minnen!

Det var rusktigt länge senjag lade upp något om naglar.
Det blir oftast att jag använder samma lack till det ramlar av sen lägger jag på samma igen.
Är en väldigt periodmänniska så jag använder en pryl tills jag tröttnar på den och sen är det på nästa favorit.
Men nu har jag brutit mitt mönster och tröttnat på mitt nuvarande favoritlack, så det får åka i lådan tills jag önskar det nästa gång.
Denna gången var jag sugen på lila!
En färg som man kan använda i alla färger och nyanser, det blir alltid bra.
Jag har köpt ett vitt "dimmigt" lack från Viva La Diva för ett tag sen och det blir så snyggt att lägga på vilket lack som helst. Så varför inte förgylla mitt lila Depend-lack?

Två lager lila  Depend nr. 115 och ett lager Viva La Divas 101 och saken är biff!

Ja, jag har haft så rysligt mycket att stå i så jag inte hunnit lägga upp alla sminkningar som jag hunnit med under veckan.
I måndags ville jag ha något riktigt stilrent.
Och i med jag fortfarande var i min metallic fas så blev det guld för hela slanten!
Med en kraftig och markant eyeliner med vinge och skarp rosa och rosig rouge och rosa skimriga läppar.
Väldigt dramatiskt egentligen. I like!

Ja, det brukar vara någonting blått, något gammalt, något nytt och något lånat.
Men jag kör på någonting brunt!
Jag har en helt underbar skimmer skugga som jag inte kan sluta använda.
Den skimrar i bruna, blå och silvriga nyanser.
Passar på nästan alla underlag.
Den förgyller en brun sminkning med guldkant och vips blev den vardagliga dagssminkningen till en lite extra kvällsmakeup.
Och med ett par riktigt målade läppar är den redo för vilket kalas som helst!

I lördags skulle jag ut på äventyr.
Hade egentligen ingen aning vart dagen och vägen skulle leda, men jag misstänkte att jag skulle inte komma hem på flera och åter flera timmar senare.
Så därför valde jag den magiska skimmerskuggan.
Jag skulle vara tillräckligt sminkad för vardag och jag skulle komma undan med den till kvällen också.
Hur fiffigt som helst!

Lördagen var en fantastisk solig och varm vårdag.
Man kände doften från gräset och fågelkvitter. De första verkliga vårtecknena.
Efter en hel dag på vift i det skånska landskapet med en gammal god vän, kunde jag senare på kvällen lägga mig i en främmande men ändå väldigt bekant soffa med ett glas vin i handen och avnjuta(?) Melodifestivalen.

Jag fotograferade sminkningen i många olika typer av ljus så alla de olika nyanserna av skimmret skulle komma fram!

I kallt ljus:
  

I varmt ljus:
  

Med blixt:
 

... när jag ska till frisören!
Det är en av de små sakerna i vardagen som gör livet lyxigt!
Jag njuter av att någon gör vid mitt hår, färgar det oöndliga eländet och lägger lite slingor.
Piffar till mig och ler mot mig innan jag traskar vidare...

Jag måste ge en eloge till tjejerna och killarna på Leep School of hair i Malmö.
Det är nämligen där jag klipper och färgar håret.
Inte bara för att dom är superduktiga elever, utan även för att jag har råd att färga håret hos dom!
Så lite som 120:- för klipp och 400:- för att färga min stora kalufs!
Helt i min smak. Det är rolgit att unna sig utan att bli ruinerad!

Så jag kommer uppdatera med lite bilder på den nya frissan när jag kommer hem igen.
Oh... längtar så!
Har nästan fjärilar i magen!