Nu bär det av...
Imorgon, tidigt tidigt, så ska vi hoppa in i bilen och bege oss de ca 35 milen till Göteborg!
Oj, vilken helg det kommer bli!
Jag återkommer med bilder och massa annat efter helgen...
Ni får nöja er med en supersöt Wall-E så länge!
http://www.youtube.com/watch?v=K13jqZKPP6g
Risk för magknip!
Det är ju ingen nyhet att man kan hitta vad som helst på den där sidan...
Det var söndag och tröttheten var märkbar då vi snurrade rundor på att titta på knasiga små djur. Det slår ju aldrig fel!
I med jag är en sådan kattmänniska som jag är (fast jag har hund) så brinner mitt hjärta för dessa små smarta, knasiga och otroligt underhållande djur!
Denna japanska kisen är fantastisk!
Vi låg dubbla av skratt!
Särskilt åt den den lille dumma katten på golvet, som kommer i bild de sista 2-3 sekunderna av filmen.
Läkarna gav upp på mig...
Dom där klisterlapparna som jag hade på ryggen i flera dagar, som gjorde mitt liv allmänt jobbigt, gav inga resultat.
EN av dom 24 ämnena under plåsterna gav utslag och det var nickel.
Men det visste jag ju innan! Hela kroppen full av piercingar så jo, jag har mäkt det där med nickel innan.
Plus att det är en kvinna på 100 som INTE är allergisk mot nickel. Så stor chans liksom...
Hade fler av ämnena under plåsterna gett resultat, gett någon typ av irritation på huden, så hade dom fortsatt forska i vad det kan vara. Men nu är det tvärstopp!
Vilket jag tycker är konstigt... För det är väl nu man borde fortsätta leta efter nya svar?!
Läkaren bestämde sig för att utslagen kom från en stark nickelallergi som jag antagligen fått från hantering av pengar eller helt enkelt missat att ett av mina halsband innehöll nickel.
Sånt kan jag tycka är fruktansvärt orättvist!
När jag är väldigt medveten om min nickelallergi, jag använder ytterst sällan halsband över huvudtaget, skulle jag gör det är det definitvt äkta vara. Men grejen ligger ju fortfarande i att jag fick utslagen när jag jobbade som hemstäderska!
Där kom jag ALDRIG i kontakt med varken pengar eller andra metaller.
Jag vet att min nya söta färggranna skarfs ger mig utslag efter som den är full av silvertrådar, men jag köpte ju den för max 2 månader sen!
Detta har ju hållit på i över 8 månader!
Vilket ger mig dessa resultat:
1. ca. 1200:- fattigare efter alla sjukhusbesök + bensin till S-hamn.
2. Jag fick beskräftelse per journal att jag är allergisk mot nickel.
3. Utslagen är på väg tillbaka, men fick det tröstande beskedet att det fanns piller mot det.
Jag vill inte trycka i mig massa piller när jag jag inte vet VARFÖR utslagen är där från första början!
Jag satte in en plastpine i armen för 3 månader sen för att slippa alla dessa förbannade piller... Är inte sugen på att börja igen.
Så vad gör man?
Vad är nästa steg?
Vem ska hjälpa mig?
Två sminkdagar blir en!
Så därför får man banka två flugor på en gång och visa två sminkningar BUMS!
(Låter som något filosof-Janne skulle kunna säga...)
Första sminkningen blev till under regnig dag nu i veckan.
Färg behövdes i detta skitväder.
Så lila, grått och vitt som highlight fick det bli denna morgon.
Denna sminkningen är från igår.
Det regnade inte men solen fick man inte se mycket utav tyckte jag.
Kände för att göra något snyggt och naturligt, för mitt humör är inte det bästa om inte solen är framme.
Så jag har skuggat från chokladbrunt till kanel till vanilj.
Sen lade jag chokladskuggan som eyeliner, både uppe och nere.
Inga krux här inte...
Och denna veckans naglar är ett riktigt sommarlila lack från H&M.
Ovanpå ligger ett skimmer/flakes lack, som ser lite oljigt ut, från Viva La Diva.
Dagsljus och blixt!
Boxningsbilder!
Och utsätter Philip att stå modell...
Idéen utvecklades sakta men säkert när Billy ringde och berättade att han köpt nya blixtar till vår studio, och ville så klart prova dom så fort som möjligt. Alltså var det mitt jobb att klura ut vad vi skulle fota bara...
Så jag ville göra något mörk med massa skuggor, där blixtarna verkligen kommer till sin rätt.
En kille som var sotad runt ögonen, svettig och smutsig alá Fight Club blev utgångspunkten.
Så Philip fick ställa upp som den muskolösa boxaren med dom sexigt sotade ögonen.
Både Billy och jag blev så klart supernöjda!
Silver, silver och mera silver!
Jag gillar när sånt händer. Att älska något och sen bli nyförälskad på nytt i samma sak.
Om inget annat ytterst praktiskt.
Så de senaste 3 dagarna har jag burit olika typer av silvergråa sminkningar.
Från ganska diskret till massa massa och nästan over the top!
Kan inte få nog!
Idag blev det lite mer diskret för jag ska åka och göra ett fotojobb för sjukgymnastiken på Ystads Lassarett.
Det skulle vara stora färgklada bollar och glada sjukgymnaster. Så detta ska nog bli spännande!
Dock är det sjukt trist väder och det känns nästan som höst... Så blir jobbigare med att fixa något vettigt ljus.
Det är i dessa situationer då jag skulle behövt en liten dvärg som kunde leka min tekniker och sätta blixtar till mig!
Det är så tidskrävande och blir oftast inte bra ändå... Inte ute på set i alla fall.
Jaja... inte deppa för det!
Om du inte är snäll får du plåster!
Eller det är inte så ordspråket fungerar?
Det fungerar så på mig...
Inte för att jag inte är något fan av plåster (så som när man var liten och Bamseplåsterna dominerade!) utan för att hela min rygg numera är täckt utav dom!
Varför inte dra historien från början... (Känner mig lite som en riktig sagotant när man får säga så!)
I höstas började jag få konstiga utslag över bröstet och upp på halsen.
Inget jag lade så stor vikt på, säkert bara något jag var allergisk mot som jag råkat fått på mig.
Det skulle säkert gå över av sig själv.
Men det gjorde aldrig det. Så efter ett tag fick jag börja leka dektektiv för att finna vad det var som orsaka dessa utslag. Och nu hade dom börjat klia också... Jag tror jag kliade bort, i ren frustration, flera lager hud!
Under den här tiden jobbade jag på ett städföretag och jag misstänkte att utslagen kom från något starkt rengöringmedel som jag utsattes för dagligen. Inte helt omöjligt?
Dock slutade inte utslagen efter nyårskiftet, då jag slutade på mitt jobb.
Det blev värre... Stora blåsor och utslag som liknande finnar över hela bålen och på vissa ställen på benen och armarna.
Då fick jag börja gräva djupare. Bytte tvättmedel, sluta använda parfym, använde bara tvål som var oparfymerad och lika så med alla andra hud- och hår produkter jag använder dagligen.
Men inget hjälpte... Till sist tvinga mamma mig att söka hjälp.
På vårdcentralen var dom 100 på att det var matallergi.
Så dom ville se om det försvann om jag slutade äta: Alla typer av piller, citrusfrukter och fisk/skaldjur.
Och så tryckte dom i mig en massa Kortison och skicka hem mig.
En vecka senare kom jag tillbaka, så var det värre än någonsin!
Fick direktremiss till hudläkaren i Simrishamn.
Jag fick en helt fantatiskt hudläkare som jag full förtroende för. Han kommer lösa detta, men efter 1½ timmes korsförhör om allt vad jag gjort det senatse halvåret gav inget resultat. Det fanns inget som stämde...
Till och med läkaren själv var förbryllad.
Så hemskickad med 2 olika typer av salvor och ett gäng piller. Plus att jag var tvungen att bli tappad på en hel del blod för att kunna ta så många tester på mig som möjligt. Sen var det bara att vänta...
En månad senare, vilket var igår, var jag tillbaka på hudkliniken. Denna gången för att sätta 24st allergiplåster på ryggen. Dom ska sitta där i 48 timmar och sen lär man se vilka av de 24 olika ämnena som gett utslag på min rygg.
Det har varit en lååång process och jag hoppas att dom snart vet vad det är som utlöser detta aggresiva utslag på mig.
Jag fann dock att en av mina dagliga hudvårdkrämer gav mig nässelutslag. Så den hamnade i soptunnan med en gång!
Hoppas bara att detta bara är en engångsgrej. Att det inte fortsätter mer fler allergier... Det är nämligen lätt hänt.
Jag har redan den ytterst vanliga nickelallergin, så jag behöver inte fler!
Så på måndag bär det av tillbaka till hudkliniken för att de resulatet av mina snygga plåster.
Håller verkligen tummarna för att det är något ovanligt. Något som inte finns i min vardag som kommer göra det svårt.
Ett tag var dom inne på att det ett ämne som fanns i kläder, till och med bomull.
Hur ska jag kunna leva ett normalt liv utan bomull?!
Dock ska man ju inte ta ut saker och ting i förskott...
Men visst finns dom tankarna där.
Eagles konserten i fredags!
I med jag var ledig denna fredag från mitt vanliga jobb, så hade jag tagit på mig att jobba 16 timmars pass på konsterten. Alltså jag var på plats 07.45 i Malmö på gamla fotbollsstadion.
Blev utplacerad på baksidan att vakta en grind in mot backstage-området och där bandets catering befann sig.
Så det var ett ständigt spring på folk med matleveranser eller andra viktiga personer som skulle ha sitt sagt.
Med andra ord hade jag aldrig tråkigt... Det fanns alltid någon som kunde stanna och prata lite eller heja när dom sprang förbi. Alla från Eagles egna crew till lastbilschaffisar, humpare och KB´s folk, som anordnade denna spelning.
Alltid någon att prata med...
Så mina första 12 timmar på passet gick otroligt fort!
Mina överordnade kom i mellanåt så jag fick springa på toa och hämta något att äta, så allt gick som smort.
Och vid min sista avlösning blev jag lovad att snart ska du få byta ställe, så se någonting annat än samma grind.
Det tackar man ju inte Nej till!
Men hon kom aldrig tillbaka... För då blev hon avlöst av nästa chef och glömde nämna vart jag befann mig.
Så timmarna gick...
När jag var inne på min 14:e timme på samma plats kom en av mina arbetskollergior som misstänkte att jag stod ensam och häll mig sällskap. Och fick en chock då vi kom fram till att dom glömt avlösa mig till middagen! Alla andra hade ätit för 3 timmar sen!
Så han sprang iväg och fixa mat till mig, för det fanns fortfarande lite kvar...
Under tiden har var borta kom där ut en herre, i sina 55 ungefär, och satte sig och rökte hos mig.
Jag såg ut att vara en av lastbildchaffisarna och det var lätt att prata med honom. (Även om alla var britter.)
Jag kommenterade att jag så ruskigt trött ut, och han svarade bara med att han hade sådan himla jetlag.
Inte konstigt tyckte jag...
Sen prata vi om hur jävla länge jag hade stått där den här dagen!
Och han beklagade mitt lidande. Jag menade på att jag hoppades att konserten började någon gång, så jag kunde komma hem. Plus att folket höll sig lugna så vi inte behöver bära ut folket efter konserten.
Det höll han med om. När han skulle resa sig upp och gå, fick jag en glimt på mannen backstagepass.
Jag slöt ögonen och förbannade mig själv och min stora trut...
Mannen var ingen mindre än Glen Frey.... Sångaren i The Eagles...
Jag stod där och kände mig allmänt korkad över att gnällt om mina arbetstimmar och hoppas att den jävla konserten kunde börja någon gång så jag kunde gå hem, till sångaren himself!
Just då kom en rosenrasande vaktchef instormande. Ja, hon var inte arg på mig utan på den andre chefen som inte nänmt att jag nu hade stått på samma position i 15 timmar.
Så fort som fasiken bytte hon ut mig så jag fick komma ut och titta på konsten de sista 20min.
Sen var det dax att få ut alla gästerna, så vi kunde börja riva kravallstaketet.
Ett jävla skitjobb! Tungt och smutsigt... men det gick superfort för alla ville komma hem och alla hjälptes åt.
Det tog ca. 15min att riva 90meter staket! Inte illa!
Sen var det dax för avlöning och äntligen 01.10 satt jag i bilen på väg hem.
För klockan 09.00 skulle jag vara på mitt vanliga jobb igen!
Jag hann få i alla fall 4-5 timmars sömn innan det var dax igen...
Men kvällen var fantatsikt och jag fick i alla fall höra Hotel California live!
(+Träffa Glen Frey!)
En sommardag!
Så pass varmt så till och med denna frusna kycklingen hade bara kjol och linne på sig till sena kvällen.
Jag har börjat min "nästan" lediga vecka och jag började den med en hel dag med Charlie.
Sitta inne skulle jag definitvt inte göra!
Så efter jag vaknat från min 12 timmars törnrosasömn, vilket jag verkligen behövde efter helgens dryga arbete, så steg jag upp och gjorde mig i ordning i lugn och ro.
En basic makeup i några bruna nyanser, snyggt ihop suddade, fick göra sig för idag.
Lasta hunden i bilen och så begav vi oss till Hammars backar!
Det är ett fantastiskt ställe på sydkusten som alla borde besöka någon gång.
I alla fall dom som påstår att Skåne är platt!
För tji fick ni!
Ibland får jag känslan av att det ser ut som en vacker vy från skottland. Bara det är kor istället för massa får på de gräsbelägda kullarna. Magiskt.
Om inget annat ett superbra ställe att rasta en hund som aldrig blir trött!
Precis uppe på högsta punkten...
Bara att beskåda den underbara utsikten!
...och Charlie är nöjd!
Sen bar det av tillbaka till bilen och till en lite bättre belägen strand.
Det framgår nog inte riktigt på bilderna hur SJUKT högt det är!
Och klättrar minsann inte ner där... Inte utav livlina.
Charlie var inte heller så pigg på ett sådant äventyr så vi körde tillbaka in mot stan, där stranden ligger i normalhöjd.
Och till Charlies otroliga lycka fanns där massor av ankor och övriga fåglar att jaga i vattnet!
Han trivdes som fisken...
Svanarna höll sig på ett betryggande avstånd...
Inget avancerat utan bara sommarfräsch!
