New shoes!
Så därför slog jag till på stort och köpte mig ett par sjukt coola skor från Ed Hardy från Boutique Coco i Malmö, denna gången.
Jag lovar, dom syns när jag är ute och spatserar!
På ena sidan är där karpar och på andra sidan är där en sjöjungfru.
Tungan och baksidan av hälen är det rosa fiskfjällsmönster och undersidan är chockrosa.
Jag som definitvt inte är någon "rosa tjej" kunde inte ungå dessa underbara skor och jag föll pladask!
Massa LOVE LOVE LOVE!
Mina nya nördögon!
Jag är ju så förbannat närsynt!
Så efter all denna tiden så har jag tröttnat att behöva ha tidningen 5 cm från ansiktet, så jag fick gå och prova ut ett par nya. Och som tur är har ju tekniken gått framåt!
Nu kunde jag få ha ett par "riktiga" glasögon som jag kan se på långt håll i också. Och slippa se ut som en skolfröken med mina glasögon långt ner på näsan.
Fick mig ett superfint erbjudande här i stan och slog till direkt!
Ta 2 betala för 1 är ju guld värt när det kommer till sånna här situationer.
Så ett tar alldagliga som jag har när jag jobbar och ett par till övrigt.
Jag hittade nog ett par av dom galnaste brillorna i affären dock... Men jag gillar dom skarp!
Så idag kom det glädjande beskedet att dom var klara!
Jag nästan sprang som en 5 åring på julafton och hämtade ut dom.
Risk för magknip!
Det är ju ingen nyhet att man kan hitta vad som helst på den där sidan...
Det var söndag och tröttheten var märkbar då vi snurrade rundor på att titta på knasiga små djur. Det slår ju aldrig fel!
I med jag är en sådan kattmänniska som jag är (fast jag har hund) så brinner mitt hjärta för dessa små smarta, knasiga och otroligt underhållande djur!
Denna japanska kisen är fantastisk!
Vi låg dubbla av skratt!
Särskilt åt den den lille dumma katten på golvet, som kommer i bild de sista 2-3 sekunderna av filmen.
Läkarna gav upp på mig...
Dom där klisterlapparna som jag hade på ryggen i flera dagar, som gjorde mitt liv allmänt jobbigt, gav inga resultat.
EN av dom 24 ämnena under plåsterna gav utslag och det var nickel.
Men det visste jag ju innan! Hela kroppen full av piercingar så jo, jag har mäkt det där med nickel innan.
Plus att det är en kvinna på 100 som INTE är allergisk mot nickel. Så stor chans liksom...
Hade fler av ämnena under plåsterna gett resultat, gett någon typ av irritation på huden, så hade dom fortsatt forska i vad det kan vara. Men nu är det tvärstopp!
Vilket jag tycker är konstigt... För det är väl nu man borde fortsätta leta efter nya svar?!
Läkaren bestämde sig för att utslagen kom från en stark nickelallergi som jag antagligen fått från hantering av pengar eller helt enkelt missat att ett av mina halsband innehöll nickel.
Sånt kan jag tycka är fruktansvärt orättvist!
När jag är väldigt medveten om min nickelallergi, jag använder ytterst sällan halsband över huvudtaget, skulle jag gör det är det definitvt äkta vara. Men grejen ligger ju fortfarande i att jag fick utslagen när jag jobbade som hemstäderska!
Där kom jag ALDRIG i kontakt med varken pengar eller andra metaller.
Jag vet att min nya söta färggranna skarfs ger mig utslag efter som den är full av silvertrådar, men jag köpte ju den för max 2 månader sen!
Detta har ju hållit på i över 8 månader!
Vilket ger mig dessa resultat:
1. ca. 1200:- fattigare efter alla sjukhusbesök + bensin till S-hamn.
2. Jag fick beskräftelse per journal att jag är allergisk mot nickel.
3. Utslagen är på väg tillbaka, men fick det tröstande beskedet att det fanns piller mot det.
Jag vill inte trycka i mig massa piller när jag jag inte vet VARFÖR utslagen är där från första början!
Jag satte in en plastpine i armen för 3 månader sen för att slippa alla dessa förbannade piller... Är inte sugen på att börja igen.
Så vad gör man?
Vad är nästa steg?
Vem ska hjälpa mig?
Om du inte är snäll får du plåster!
Eller det är inte så ordspråket fungerar?
Det fungerar så på mig...
Inte för att jag inte är något fan av plåster (så som när man var liten och Bamseplåsterna dominerade!) utan för att hela min rygg numera är täckt utav dom!
Varför inte dra historien från början... (Känner mig lite som en riktig sagotant när man får säga så!)
I höstas började jag få konstiga utslag över bröstet och upp på halsen.
Inget jag lade så stor vikt på, säkert bara något jag var allergisk mot som jag råkat fått på mig.
Det skulle säkert gå över av sig själv.
Men det gjorde aldrig det. Så efter ett tag fick jag börja leka dektektiv för att finna vad det var som orsaka dessa utslag. Och nu hade dom börjat klia också... Jag tror jag kliade bort, i ren frustration, flera lager hud!
Under den här tiden jobbade jag på ett städföretag och jag misstänkte att utslagen kom från något starkt rengöringmedel som jag utsattes för dagligen. Inte helt omöjligt?
Dock slutade inte utslagen efter nyårskiftet, då jag slutade på mitt jobb.
Det blev värre... Stora blåsor och utslag som liknande finnar över hela bålen och på vissa ställen på benen och armarna.
Då fick jag börja gräva djupare. Bytte tvättmedel, sluta använda parfym, använde bara tvål som var oparfymerad och lika så med alla andra hud- och hår produkter jag använder dagligen.
Men inget hjälpte... Till sist tvinga mamma mig att söka hjälp.
På vårdcentralen var dom 100 på att det var matallergi.
Så dom ville se om det försvann om jag slutade äta: Alla typer av piller, citrusfrukter och fisk/skaldjur.
Och så tryckte dom i mig en massa Kortison och skicka hem mig.
En vecka senare kom jag tillbaka, så var det värre än någonsin!
Fick direktremiss till hudläkaren i Simrishamn.
Jag fick en helt fantatiskt hudläkare som jag full förtroende för. Han kommer lösa detta, men efter 1½ timmes korsförhör om allt vad jag gjort det senatse halvåret gav inget resultat. Det fanns inget som stämde...
Till och med läkaren själv var förbryllad.
Så hemskickad med 2 olika typer av salvor och ett gäng piller. Plus att jag var tvungen att bli tappad på en hel del blod för att kunna ta så många tester på mig som möjligt. Sen var det bara att vänta...
En månad senare, vilket var igår, var jag tillbaka på hudkliniken. Denna gången för att sätta 24st allergiplåster på ryggen. Dom ska sitta där i 48 timmar och sen lär man se vilka av de 24 olika ämnena som gett utslag på min rygg.
Det har varit en lååång process och jag hoppas att dom snart vet vad det är som utlöser detta aggresiva utslag på mig.
Jag fann dock att en av mina dagliga hudvårdkrämer gav mig nässelutslag. Så den hamnade i soptunnan med en gång!
Hoppas bara att detta bara är en engångsgrej. Att det inte fortsätter mer fler allergier... Det är nämligen lätt hänt.
Jag har redan den ytterst vanliga nickelallergin, så jag behöver inte fler!
Så på måndag bär det av tillbaka till hudkliniken för att de resulatet av mina snygga plåster.
Håller verkligen tummarna för att det är något ovanligt. Något som inte finns i min vardag som kommer göra det svårt.
Ett tag var dom inne på att det ett ämne som fanns i kläder, till och med bomull.
Hur ska jag kunna leva ett normalt liv utan bomull?!
Dock ska man ju inte ta ut saker och ting i förskott...
Men visst finns dom tankarna där.
Min egna hemsida under uppbyggnad!
Eller ska jag säga att jag äntligen har kommit till skott...
Att min alldeles egna hemsida börjar ta form!
Har letat och funderat, skissar och suddat på hur den ska se ut och det är så svårt!
Den ska ju både ge mig ett bra ansikte utåt men jag vill ju minst av allt att den ska vara tråkig.
Det ska vara färg och form. Lätt att hitta. Det kommer finnas en portfolio-länk till både mitt fotoarkiv och sminkarkiv.
En liten sida om mig och vem jag är osv.
Mitt företag är ju inte gammalt precis så det finns ju ingen anrik historia som man kan dela med sig utav, men det ska ju inte bli alldeles för poppigt och "ungdomligt".
För vuxen är jag ju, så lite sofistikerat ska det andas.
Så företaget som ska göra in hemsida till mig har förhoppningsvis fått all info dom kan behöva för att så snart som möjligt ge mig några sneak-peaks om hur det ser ut.
Företaget som gör hemsidan till mig har även gjort en deal med mig - lite av en win-win situation- och erbjöd mig hemsidan gratis. Och det kan man väl inte tacka nej till!
Så alltså inom kort finns:
www.Therese-Ekstedt.com
Att besöka!
Lillasysters konfirmation.
Den dagen då det var min egen konfirmation.
Jag konfirmerade mig för att lära mig om religion, något som alltid fascinerat mig otroligt.
Att kanske kunna finna svar på mina tankar och funderingar om Gud och allt som som berör min själ.
Visst var det mycket roliga skratt och många timmar där koncentrationen var som bortblåst, men många gånger var det även så, där jag satt i min kyrkbänk, att jag fann små bitar av det pussel jag hade knåpat på så länge.
Inte menat att jag fann svar i just kristendommen utan även av det själsliga av att sitta tillsammans med andra männsikor och känna trygghet och närhet.
En enig känsla.
Detta har jag tagit med mig i mitt liv som en fantastiskt upplevelse och jag har vuxit med insikt och respekt.
I lördags var det alltså dax för min enda syster att gå samma resa som jag en gång gjort.
Hon hade valt en konfirmandgrupp med sånginriktining och i med hon är duktig på att sjunga, så passade detta extra bra. Och visst är det dom vackra sångerna i det fantastiska kyrkrummen som är så häftiga!
Det var en väldigt vacker konfirmation. Ljus och glad med massa sång och en publik som var med.
Det svängde nästan i St. Maria kyrka denna lördag!
Efter kyrkan kom vi alla hem till mina föräldrar och åt en fantastisk middag tillsammans med släkt och vänner.
En helt del flaskor öppnades och alla var glada och nöjda.
De två syskonen Ekstedt!
En underbar söndag!
Äntligen en ledig dag!
Så efterlängtad...
Sovmorgon tills solen sken rakt in genom sovrumsfönstret och bländade mig till att vakna.
Gick och handlade frukostbullar och juice och läste tidningen i säkert 1½ timme.
Klädde mig, fick med mig Charlie in i bilen och for i väg till Hammars backar.
Dom svenskar som aldrig har varit i södra Skåne och vandrat i Hammars backar får ALDRIG uttala dig om att Skåne är platt! Jag flåsade ganska duktigt innan vi kom upp till toppen.
Vi hittade oss en mysig liten håla i backen där det var helt vindtilla.
Jag vet inte om jag slumrade till i värmen, men när jag öppna ögonen var hunden borta... Suck...
Så springande på Hammars backar hittade jag änltigen den fördömda hunden och kunde bege mig ner från "berget" igen. Det är sånt här jag skulle sakna om jag flytta ifrån skånes kust.
Närheten till naturen och havet. Att kunna njuta av den vackra omgivningen som finna i min vardag.
Ändå blir jag lika mållös då jag står och tittar ut över havet. Så vackert det är!
Nu blir det fortsatt mys i solen...
Hoppas aldrig dagen tar slut!
Var jag numera fördriver min tid...
Här är jag hela dagarna!
I Vendels brödbutik i Malmö.
Jag började jobba för Herr Vendel redan förra sommaren, men då i caféet och bageriet i Kåseberga.
Nu har han öppnat en butik i Malmö för bara sitt fantastiska bröd, och jag fick följa med.
Det är supersöt liten butik med massor av underbart stenugnsbakat surdegsbröd, men också massor av exlusiva tillbehör från alla jordens hörn.
En extra fin olivolja från Frankrike. Särskilda nötter från Spaninen. Whiskeysenap från Österlen.
Och mycket mycket annat...
Det är mysig stämning med "Four seasons" alltid spelande på stereon.
Så de sminkningar som jag kommer visa framöver, i alla fall medan jag står i butiken, kommer vara enkla och diskreta. Något som bara tar några minuter innan jag möter brödbilen och beger mig till Malmö.
SM i lund, singstar och "vem vet mest".
Det började i fredags att jag kom ner till träningen på kvällen efter ha jobbat sent.
Vi bestämde så klart att vi skulle åka in till boxnings SM i Lund på lördagen och titta på en av våra killar som skulle gå match. Så spännande det skulle bli!
När sedan kom in till Lund vid 12 tiden på lördagen, fick vi reda på att våra lille kille hade åkt på storstryk redan dagen innan och skulle inte vara med på semifinalerna på lördagen. Vilket var otroligt tråkigt!
Vi alla vet att han är väldigt duktig och kom faktiskt 2a i SM förra året.
Men vi höll ju till godo med dom matcher som gick förståss. Först ut var tjejerna på 69 kilo-klassen.
Inga små flickor inte! Och fy vad dom banka på varandra!
Jag som har fått höra att jag snart borde gå min första match blev ganska avskräckt av att se dessa flickor slåss. Dom var helt klart värre än killarna.
Sen var det killarnas tur. Viktklassen började på 54 kilo... Detta är minsann inga stora pojkar!
Jag var ju rädd att dom skulle gå av på mitten!
Men roligare blev det ju högre vikterna blev. Och matcherna blev riktigt spännande.
Jag lärde mig massor av att titta på alla medverkande. Allt från boxarna till sekonderna och tränarna.
Vi satt och övade in alla tecken och vad man får göra och inte göra. Det är ett helt uppslagsverk!
Jag satt och peppade mig själv att en dag skulle jag stå där i ringen, men ack vad svårt det är.
Både Sussie och Lena körde idrottspsykologi på mig hela dagen, men det blev inte mycket bättre.
"Viljan att vinna måste vara större än rädslan för att förlora"
Min rädsla för att förlora är definitvt större än driften att vinna. Min största rädsla är att förlora.
Jag ger mig aldrig in i något jag vet att jag inte har stor chans att ta hem.
Något jag verkligen behöver jobba på och hoppas att jag kommer över.
På kvällen var vi hembjudna till en granne till mina föräldrar på Singstar kväll!
Det är något vi har några gånger om året, och har alltid lika roligt.
Alla är duktiga och kan bjuda på sig själva, vilket är ganska viktigt på ett sådant spel...
Det slutade i alla fall med att vi hade druckit alldeles för många Cosmopolitans, jag och pappa fick mötas i Queen's "Who want to live forever" från Highlander. Helt klart en syn må jag säga!
En helt underbar kväll som alltid innefattar tappade röster, sprit och dans.
Hoppas vi det blir fler kvällar till sommaren förståss!
Söndagen var mycket lugn. Sovmorgon till 9(!), åka till stranden och kasta pinne med Charlie och vara psykolog med Janne. Träffa Simon och titta på alla veckans avsnitt av "Vem vet mest?" på TV2.
Jag vet inte om jag känner mig gammal som tittar på TV2 eller smart för att jag faktiskt kan svara på ganska många av frågorna i programmet?!
Jaja, roligt är det i alla fall med frågesport. Särskilt ett sådant program som har en så stor vidd på frågorna.
Allt från geografi till historia och kultur - Till och med Disney!
Jag förundras förståss varje gång av vinnarna i dessa program hur klipska dom egentligen är.
Att det får plats så mycket information i deras huvuden är en gåta.
Simon och jag klarar oss ganska bra hemma i TV soffan i alla fall!
Queen - Who wants to live forever
(En bättre verson än den som gavs i lördagskväll!)
Det börjar komma tillbaka...
Äntligen har skrivandet kommit tillbaka och kliar lite smått i mina fingrar.
Så jag tänkte provstarta med lite inlägg och hoppas kunna leverera ett antal intressanta inlägg i veckan.
Det första hanldar om hur otroligt dömmande vi är som människor.
Hur vi dömmer folk efter sätt och utseende. Något som, vad jag kan tycka, ligger ganska naturligt i dom mänskliga generna. Dock något som vi kan försöka bättra lite på... För ibland skadar vi mer än vad vi tror.
Detta Youtube-klipp visar exakt hur dömmande männsikor kan vara, och ha fräckheten att kasta det i andra personers ansikte. Det är nog det som får min mage att vända sig egentligen. Hur folk har mage att i grupp kasta fördomar på den som står ensam. Och det som glädjer mig och ger mig gåshud i klippet är hur denna dam visar att hon kan!
Stora guldstjärnor till denna kvinna med så mycket mod!
(Tyvärr har man som tagit bort koden så jag kan inte visa den kllippet direkt här på bloggen, men lov att gå in och titta på klilppet!)
Tomt tomt tomt...
Det är för mitt liv har varit helt upp och ner den senaste tiden.
Jag har inte varit så positiv till att dela med mig av allt här på bloggen heller...
Men nu har jag fått lite distans och känner att jag kan se den senaste tiden lite mer objektivt.
Jag har haft en familjemedlem som dött och en fruktansvärd död.
Det har tagit mig många timmar av tankar och sörjande stunder för att kunna komma till sans.
Även tiden det tagit att besöka hans lägenhet och stå i begravingsplaner har tagit hårt.
Charlie är tillbaka i våra liv och tar ännu mer plats än förra gången.
Och det verkar inte som han ska någonstans på ett tag.
Får väl acceptera hunden i mitt liv i alla fall. För det har mina vänner gjort.
Jag har varit upptagen med att alla fotojobben på sjukhuset.
Det har verkligen sugit musten ur mig. Har inte haft lust att göra särskilt mycket...
Jag har haft utslag över hela bröstet och ut på axlarna under en mycket lång period. Jag har provat allt från att byta tvättmedel till att sluta använda parfym och hudprodukter som inte är helt organiska. Men nu äntligen fått veta vad jag är allergisk mot.
Och det var inte svårare än att jag var allergisk mot citrusfrukter.
Så bye bye Bravo Apelsin juice.
Skönt att i alla fall fått veta vad jag lider av och att det kommer sluta klia.
Det har varit stora diksussioner i radio och TV angående bloggkulturen.
Jag har känt mig träffad, av någon anledning, av alla elaka kommentarer för alla antibloggare och har bara velat ha mitt liv för mig själv ett tag. Även om jag älskar att skriva och bloggen har varit ett underbart bollplank under mycket lång tid. Så fick jag helt plötsligt ont i magen av hur ytligt en blogg kan vara. Lite grann som en käftsmäll...
För vem vill läsa och tycka det är intressant hur jag sminkar mig eller vad jag gör i mitt liv?
Har jag inga vänner som vill lyssna på mig?
Nu vet jag att detta inte är fallet, för jag har många underbara vänner som alltid finns där, men tankarna har ändå rusat genom mitt huvud som skyttetrafik.
Jag har även fast en mindre svacka angående mitt karriärsval.
I mitt 500 inlägg skrev jag att jag aldrig ångrat min väg. Men nu börjar jag tveka.
Jag ser många av mina klasskramrater haft sådan tur och lyckats så väl.
Jag läser i tidningar och andra bloggar om tjejer som inte ens har någon utbildning som lyckas fantastiskt väl inom yrket.
Så det är kanske svartsjuka som satt in?
För varför har jag inte lyckats på ett högre plan?
Jag har alltid varit tacksam för alla dom uppdrag och jobb jag har gjort. För allt jag gjort har varit så stort och mer än vad jag hade kunnat önska mig från början. Men nu när man börjar titta sig omkring förstår jag ju hur mycket mer jag kan ge. Men har inte chansen.
Tvekar på min talang och kunskap. Och är det dax att byta karriär?
Börja plugga igen och i så fall till vad? Vad är det näst bästa efter makeupartist som jag vill bli?
Timmarna till dessa tankar har varit långa.
Det känna som alla drar och sliter i mig från alla håll och jag hinner inte med.
Bloggen kommer inte försvinna, men jag kommer ha en paus.
Och återkomma när krafterna är tillbaka och jag känner mig stark igen.
Utmaning om mig och Philip.
Om inget annat otroligt gullig.
Hur träffades ni?
På estetprogrammet i gymnasiet.
Bor ni ihop?
Ja, vi flyttade ihop för många år sen hemma hos mina päron, men bor nu i egen lägenhet tillsammans sedan oktober 2008.
Har ni barn?
Nix pix... Vi har ju Charlie förståss... Han är ju som en liten unge.
Har någon av er körkort?
Vi båda har faktiskt körkort. Dock tog ju jag mitt 2 år innan Philip... Så gissa vem som kör när vi ska någonstans?! ;)
Kommer du ihåg er första kyss?
Ja... Absolut! En klassiker, sätta igång en film och sen inte titta på den!
Vem sa "Jag älskar dig" först?
Jag.
Vem är äldst?
Philip är ju en årsmodell äldre än mig faktiskt... Tro det eller ej.
Vilka stjärntecken är ni?
Jag är Våg och Philip är Lejon.
Vem fyller år först på året?
Philip fyller ju år mitt i varma sommaren medans jag får vänta tills löven börjar falla.
Vem är längst?
Philip är väl några ynka centimeter längre än mig...
Vem sjunger bäst?
Oj... Dom som känner oss vet att vi båda sjunger lika mycket, men Philip är ju helt klart den som sjunger bäst.
Många år som sångaren i band har ju satt sina spår...
Håller ni handen på stan?
Ibland när Philip vågar och pallar...
Kände ni varann innan ni blev ihop?
Njaa.... vi gick mer rakt på sak. Bara kärlek.
Vad har ni gemensamt?
Det mest uppenbara vi har gemensamt är ju Disney. Inga nördar Disney som vi två!
Annars är vi sjukt lika på många plan. Så som humor, kläder och drömmar.
Blev du kär i första ögonkastet?
Det får jag väl verkligen erkänna att jag blev... (Carro minns nog!)
Samma sekund som jag såg honom var jag fast besluten att jag inte skulle ge mig förrän han var min.
Har ni någon speciell låt?
Ja, alla Disneylåtar är ju "våra" låtar eftersom vi kan dom alla utantill.
Men vår första låt som vi delade var K-Ci and Jojo - All my life.
Har ni stora framtidsplaner?
Vi vill resa!
Har ni gråtit i varandras armar?
Ja... Blödiga typer... =)
Har ni varit utomlands tillsammans?
Ja... både till grannlandet Danmark och semster på Cypern förra året.
Annars har vi åkt till oasen Hultsfred i många år tillsammans.
Vilket är ert bästa minne?
När vi förlovade oss den 14 augusti 2004.
Vem lagar bäst mat?
Definitift jag!
Philip kan steka ägg och göra popcorn, jag det är jag tacksam för.
Jag behåller gärna mitt kök till bara mig själv.
Vad gör ni en vanlig vardagskväll?
Tränar eller skrattar tillsammans.
Ger ni alltid varandra en puss när ni ses?
Ja... För det mesta i alla fall. Vissa dagar mer än andra förståss.
Bodde ni långt ifrån varandra när ni träffades första gången?
Ja! Det var en enda buss som gick 2ggr om dygnet!
Hatade Skånetrafiken på den tiden innan jag fick körkort och bil.
Blir du lätt svartsjuk?
Självklart vill man inte kalla sig själv svartsjuk, men jag bryr mig en hel del.
Men inget sjukligt... Bara rädd om vad som är mitt. =)
Brukar ni bråka?
Det händer ju förståss... Oftast tycker vi lika men uttrycker oss olika så allt blir väldigt fel.
Ringer eller SMS:ar ni mest?
Vi smsar gratis, så det blir en hel del sms ja...
Vilken är hans/hennes finaste kroppsdel?
Öh... *generad* Det finns många....
Brukar nån av er prata i sömnen?
Philip har många skumma saker för sig nattetid. Jag bara visslar med näsan...
Nä, nu får det vara bra!
Var blir du av?!
Det har varit ruskigt tråkigt väder hela dagen och jag har passat på att städa hela lägenheten...
Den behövdes verkligen skrubbas efter som jag inte fått bort alla hundhår efter Charlie ännu.
Dom små rackarna gömmer sig överallt ju!
Nästan 4 timmar tog det att gå egenom hela lägenheten, dock med några pauser av te tillsammans med Bobbo som är sjuk och tyckte han kunde vara det på min soffa. Det var mer underhållande att se mig städa än att ligga hemma och glo på TV.
Det kan jag nog hålla med om...!
Fullt ös med hela underbara 70-talet vrålande från högtalarna.
Minnen från min kära barndom. Pappa som dammsuger i sin rosa joggingdress och sjunger högt och tydligt till Journey, Iron Maiden, The Sweet, Deep Purple och Rainbow.
Jag kan inte mer än att le för mig själv när jag springer runt här hemma och rotar och skrubbar.
Det var tider det! Tänk att få stå där igen och känna den känslan.
Oj oj...
Bye bye Charlie!
Det är nu nästan 2 veckor sen vår lilla vovve lämnade oss för ett bättre liv på landet.
Lilla Charlie fick komma ut några kilometer utanför byn, där han nu bor tillsammans med en hundkompis, en katt och en fågel.
Han får gott om motion och verkar trivas bra.
Det fanns ju så klart rivaliteter mellan desas två hundar från början, eftersom dom båda är två okasterade hanhundar.
Dom drar inte riktigt jämnt.
Charlie, som är absolut den äldre av dem, tyckte så klart att det borde vara han som bestämmer.
Den yngre hanhunden, som är en större och mer dominant ras än Charlie, var inte enig och tog ganska fort ledarrollen. Och Charlie nöjde sig med detta...
Dom kan inte leka med samma boll och inte äta ur samma skål, men dom kan definitivt bo i samma hus och det är väl det som räknas.
Dom har även en hängiven ägare som ger dom kärlek och bitleksaker.
Så jag är lugn i själen för min lilla hund.
Och så har jag all möjlighet att komma ut och hälsa på honom när jag vill!
Tiden flyger förbi!
Jag hinner knappt tänka mellan varven!
Därför blir det inte mycket uppdaterat här på bloggen...
Jag hinner inte sminka mig särskilt mycket och håret sitter där det sitter.
Hinner inte riktigt njuta av min nya hårfärg, vilket är lite synd!
Antingen står jag på konserter och håller koll på folk eller så finnes jag på gymmet.
Och nästa vecka kommer jag vara på sjukhuset här i stan igen för att ta fler foton till deras hemsida och så.
Vilket innebär att jag kommer bänka mig framför datorn hela veckan för att sedan sitta och redigera alla bilderna... Vilket helt klart är den tråkiga delen av jobbet!
Ikväll bär det av till Lund. Där jag ska stå säkerhetsvakt för Volbeat.
Inte alls min stil, men jag får väl trycka in öronproppparna en bit till så kan nog jag också klara det.
Så det blir en sen kväll och jag ska köra ensam från Lund i natt så håll tummarna att jag kommer hem!
Imorgon blir det Hem & Villa-mässan i Malmö med Bobbo.
Det är något att se fram emot!
Om jag får någon sömn efter konserten och jag inte har allt för mycket träningvärk efter både träning och stå upp efter konserten.
Jaja, vi håller tummarna!
En bra dag är...
Det är en av de små sakerna i vardagen som gör livet lyxigt!
Jag njuter av att någon gör vid mitt hår, färgar det oöndliga eländet och lägger lite slingor.
Piffar till mig och ler mot mig innan jag traskar vidare...
Jag måste ge en eloge till tjejerna och killarna på Leep School of hair i Malmö.
Det är nämligen där jag klipper och färgar håret.
Inte bara för att dom är superduktiga elever, utan även för att jag har råd att färga håret hos dom!
Så lite som 120:- för klipp och 400:- för att färga min stora kalufs!
Helt i min smak. Det är rolgit att unna sig utan att bli ruinerad!
Så jag kommer uppdatera med lite bilder på den nya frissan när jag kommer hem igen.
Oh... längtar så!
Har nästan fjärilar i magen!
En mugg!
Fairest of them all.
Och jag föll pladask för detta armband!
Det är så bedårande och så gulligt.
Ni som känner mig eller har läst min blogg ett tag vet att jag är så svag för Disney och det är något som jag lägger ganska mycket tid på.
Är jag på dåligt humör är det bara att sätta igång en gammal Disney klassiker och allt annat är som bortblåst!
Så när jag fann detta armband kunde jag inte mer än att le så stort att kinderna inte räckte till!
"Fairest of them all" i 16 karats guld.
Dom har till och med ett äpple med!
... och så lite grönt.
Den funkar till allt!
Ganska skönt att ha en sådan i bakfickan om inspirationen sviker en på morgonen.
Och det gjorde den denna morgon...
Jag hade en gammal vän som jag inte träffat på evigheter, så jag lade extra tid på att diska undan i köket i stället för att stå framför spegeln.
Sen har jag ju en liten jycke som behöver springa en runda i parken också...
Så snabbt fick det gå!
På eftermiddagen skulle jag gå på bio med en annan vän.
Men när vi traskat ut till biografen i all snön fick vi reda på att filmen, Seven Pounds, som vi skulle se inte gick som vi blivit informerade om på hemsidan. Så det vara bara att vända i dörren och gå hem igen!
Vi hyrde en film och åt god mat och prata skit som vi är så duktiga på...
Så en lyckad kväll blev det ju!
